Nedräkning

Nu är det inte långt borta... Om man blundar så kan man nästan känna doften av saltvatten. Höra vågorna som slår mot stranden. Barnen som leker.  Känna sanden mellan tårna. Hur det "kluckar" i öronen när man legat och plaskat i vattnet länge, och naturligtvis... fiskmåsarnas skränande. En tur upp på Brattikken. Doften av nyklippt gräs.  Första åskregnet. Gå barfota i gräset.  Signaturmelodin till Sommar. Storspovens läte över hav och sjö en ljus sommarnatt.  Ett glas kylt vin. En kall öl på en uteservering.  Med andra ord... Sommarens alla ljuvliga höjdpunkter närmar sig med stormsteg.

Min bästa tid är NU

För snart två månader sedan stod jag  på  Stormyra och beundrade dess  vidsträckta vita vidder kantad av tät granskog och en och annan fjällbjörk.   En av Ryfjällets utposter. Tystnad så stark så det slog nästan lock för öronen.    MÄKTIGT  är ordet.    Solen stod högt på himlen och himlen var blå. Kände jag mig så otroligt stark för att jag orkat gå 6  km på skoterspår trots min ofärdighet. Innan dagen var slut hade jag gått 1 mil och fått uppleva solen gå ner bakom grantopparna. 4 1/2 timme tog det, men det var värt vartenda steg,  för den upplevelsen  gav så otroligt mycket energi till att göra andra saker som gett mig ännu mera energi.  Liksom att jag fick en otrolig kick dagen innan när jag i ständigt lönndrygt 2 kilometers motlut traskade upp till Hemberget, men med en rejäl bonus i form av en vidunderlig utsikt över Gardfjällets hela utsträckta massiv. Detta från ett berg som knappast är ens en microprocents del av Kebnekaise. Typ. Det lilla kan alltså vara stort.



    Åkte ut till havet för några veckor sen med en kompis och grillade, tog med oss picknic-korgen och filt. Var inte vårens varmaste dag, men vi var ensamma om hela stranden.  Nästan.   Vi och alla fiskmåsar.  Tog en semesterdag och åkte till grannstaden på Vedic Art utställning med två väninnor.  Nalta eljest  konst kan man säga.  Känns att våren är på väg med stormsteg då solen värmde gott och träd och gräsmattor börjar grönska för fullt. På vägen dit och hem mötte vi härliga människor som verkligen bjöd på sig själva.  Fick följa med grannfrun  ut till deras sommarstugebygge vid en annan del av havet och fick tillbringa en hel dag i naturskön miljö och meditera i form av att elda upp ris när dom skulle städa runt bygget. Finns få dofter som är så "goda" som doften av vedrök - eller kåtaröken som vi säger hemmavid.  Har gått på två vårsalonger här i stan och njutit av vanligt folks konst och hantverk. Fantastiskt att se vilken kreativitet det finns. Ger massor av  inspiration till mina projekt. Själslig spis för den delen.


"Om vi ser upp mot Polstjärnan kan vi fundera över att vi här på jorden delar upp vår tid i nanosekunder, medan himlakroppen vi ser på är så långt bort att det skulle ta sju hundra miljoner år att nå dit om vi reste lika fort som det snabbaste expresståg"  / Donald Norfolk

RSS 2.0