kinespären
Lagen om ALLTINGS jäfvlighet.
Men,
Jag är ju ingen bergsget och tyvärr så fanns heller ingen stege att tillgå heller, så efter att ha lånat brorsans bil och åkt ner på jobbet för att kolla en extra gång att nyckelen inte var där tillstädes , ej heller nånstans efter min väg till bussen heller, så var det bara att bita i det sura citronet och ringa Securitas och be snällt.
500 spänn kostade denna förgrämlighet. Som man kunde ha haft annat mycket roligt för. MYCKET mycke roligt för. Och så drar jag mig till minnes den där gången för två vårar sen när jag trodde jag tappat nyckeln ute vid havet och åkte ut i arla gryningen för att leta, och sen, efter all ångestfyllt letande och uppgivenhet så hittade jag nyckeljäveln, nedramlad på passagerarsidan i bilen jag hyrt. Det dagen efter, när jag redan fått ringa Securitas mittinatten för samma insats som ikväll.
Kanske man kan få ett sånt där klippkort? Att efter 9 gånger ha måst ha dit nån som låser upp dörren så kanske man kan få den 10:e upplåsningen gratis?
˜ L
konsten att skruva ihop en bänk gånger 2.
Sen.
Bidde det helt fel skruvar. d.v.s alldeles för korta. Och veka. Att halva ens förfäder släkte var ena jäklar på snickeriets alla färdigheter verkade i detta fall inte ha fallit på min planhalva. Men skam den som ger sig. Och nu är det klart! Lite felborrningar och en och annan skev skruv och lite svedda fingertoppar ( japp, skruvarna blir rejält varma när man borrar!), så är saken biff. Det bidde jättemysig sitthörna! Mina förfäder kan vara stolta över mig. Jag är stolt över mig. Man är inte helt offside och kan alltså fortsätta bygga grejor.
Nästa projekt blir en ny sängram. Är dags att kasta ut den gamla. Och den är redan bortlovad så det är försent att ångra sig.
Fortsättning följer.....
˜L
Gråta med ett leende.
˜L
Dansant låt.
Jon & Vangelis --> Dream-->Agreement.
Texten är inte så tokig den heller.
Finns på en spotify nära dig.
Men glöm inte att dra på rejält med volym och bas.
˜L
Långsamt trädgårdande.
skriven av Alys Fowler. Kunde inte motstå den tack vare att författarinnan figurerar på omslaget med en stooor jordkoka full med växt och rot i händerna.
Och andra fina grejor man får billigare när man är innehavare av idrottsrabatten. För ynka 100 riksdaler köper man detta lilla men fina häfte fullt med trefvliga erbjudanden.
Kommer att bli en välläst bok under det nyinköpta parasollet.
Och i morgon bär det av till frisörskan. Som var vänlig nog att skicka ett sms och påminna mig om detta samt välkomna mig dit i förväg. Man kan inte annat än att bli varm i hjärtat av en sån sak. Sen om jag kommer därifrån med morotsfärgat hår är en annan kråka.
Om boken kommer en recension längre fram. Var så säker.
˜L
Jag känner mig som en drottning.
Jag lovar att det kommer att komma bilder också, nu när jag blivit med egen dator.
Och den första jordgubben (och den enda än så länge) smakade gudomligt!!
˜ L
För er som inte kunde komma.
Enteligen!!
Har den kommit. Min alldeles egna dator. Nukanjagskriva mittinatten omjagsåvill. Med eller utan raggsockor.
Bara en sån sak.
Och kör jag fast på ett korsord så är inte hjälpen längre långt borta.
Fantalastiskt helt enkelelt som Tiger skulle säga.
Och tack käraste frk Jonsson för att jag fick köpa din dator.
˜L
Hur mår katten?
Och hon ska in på koll igen nu på torsdag och underbarare veterinärer har jag sällan träffat. Prognosen för att min lilla kärlekslurva ska leva längre och må gott verkar väldigt god. Och i morse hade hon tagit sig upp på fönsterbrädan i vardagsrumsfönstret och satt och spanade, vilket inte hänt på många veckor.
Yeeyy igen!!
˜ L
Närmaste modebloggande jag nånsin kommer att komma.
Vi svenskar är så jävla fega på att prata med folk vi inte känner. Men jag gillar nåt hos nån person som jag stöter på så brukar jag säga det till vederbörande. Som för några månader sen när jag skulle med bussen ner på stan och ut på lokal klev det på en tjej några hållplatser bort, som satte sig mittemot mig och en äldre dam som jag kommit i samspråk med när vi stod och väntade på bussen. Den här tjejen hade ett så otroligt rött härligt läppstift på sig som passade henne perfekt. Ett sånt där som dom hade på sig på 40-talet typ. Jag sa det till henne och hon blev jätteglad, och jag, hon och tanten pratade hela vägen ner till stan om allt möjligt istället för att sitta tysta och glo ut genom fönstret.
Har faktiskt lärt känna många trevliga människor som jag aldrig skulle ha mött annars om vi inte stått och väntat på bussen tidiga morgnar på väg till jobbet, eller andra gånger när vädret varit en ingångsfras till att prata om annat.
Och så ska jag ta mig i kragen och införskaffa en sån där vacker lin o lin kjol nästa gång jag får peng över, i stället för att sukta över varje annons som är med i varje Lantliv.
˜ L
Ja, vad dom har för sig.
?!?!?!?!?!??!!!???
Har aldrig förstått det där att måsta söka nå glädjerus/verklighetsflykt med hjälp av en massa skit som i långa loppet förstör både hjärnan och kroppen och till slut också själen. När det där ruset har lagt sig är ju verkligheten likt förbannat kvar och väntar tålmodigt på en. Är likadant att man ska aldrig supa sig full när man mår dåligt.
Nä, jag tar en långpromenad i skogen istället, eller umgås med goda vänner som får mig att må bättre, eller sätter på nån riktigt bra danslåt och röjer loss i vardagsrummet.
Har provat på frigörande dans och det var jävligt häftigt. Och det utan att stoppa i mig en massa skitdroger. Det starkaste vi drack var the och en himlades massa vatten. Mådde som en prinsessa efteråt. Somnade ovaggad den natten också.
Detta med hörseln i behåll.
˜ L
Min vänliga balkonggrönskas rika dräkt.
Gurkört,
Tobaksblomma med blad stora som bananblad,
Luktärtor,
Klintblomster,
Den egna salladen (som jag har Frida att tacka för!),
Persiljan,
Gräslöken,
Den klena lilla squashplantan som bara växer så det nästan knakar. Trots den klena själken.
Ringblommorna vars frön är importerad från fjället. (Blommorna torkade jag i höstas och dom drack jag te på)
Bondbönorna vars stjälkar såg ut att ha tänkt växa ända upp i himmelen ett tag.
Jaaa. Det är som om frödjävulen har fått grepp om en och man drömmer redan om nästa års vårplanteringar att sedan sätta ut på balkongen. Dvs alla andra trevliga blomster som man själv kan dra upp. Och att det inte är så svårt. Man är helt enkelt bonde med 2x7m trädgård. Kanske är det den där gamla kyrkbänken från Bullmark som gett sin välsignelse??
Sen har jag fuskat lite och varit och plundrat Blomstertorget på ett stort lass med plantor av alla de slag. Tacka Hällnäs grönsaksodling för det.
Och nu så har man hela 3 dagars ledighet att tillbringa på balkongen i rottingfåtöljen och njuta!
Ps. Jag är snart med en egen dator så då ska jag göra premiär och fota och lägga in lite bilder.
upptäckt.
˜L
Ett kungarike
Eller så nöjer jag mig med en häst som kan ta mig till närmaste havsvik.
˜L
Doftliga minnen.
I förrgår då jag traskade hem efter min vattnablommorrundaåtfolksomåktpåsemester så passerade jag ett gäng entusiastiska skogsröjare. Det var några enstaka träd som skulle fällas men desto mera mänskor stod och övervakade en herre klädd som om han vore ute i en riktig skog och sågade ner gigantiska granar. Eller björk. En parentes i sammanhanget dock. Vad som hände var att när jag hörde motorsågen och sen såg den fullt skogsutrustade snubben så kändes det som om att förflyttas tillbaka till barndomen. På grund av ett doftminne.
Min pappa var nämligen skogshuggare.
Och alltid när jag var liten och han kom hem efter ett arbetspass i skogen så tyckte jag om att krypa upp i hans knä för han luktade så gott av nyfällt trä och kåda. Och så hade han fortfarande sågspån på kläder och i håret. Än idag så är det gott att känna lukten av nysågat trä eller kådiga träd och minnas. Och längta. Efter pappsen.
˜L
I morgon tisdag alltså.
Det verkar dock som att hon - min lilla fyrbenta vän, har piggnat på sig och återhämtat sig något efter förra tisdagens hiskeligt hemska trauma. Hon går stadigare på bakbenen och lapar inte sig allt vatten på stört längre. Hon tycker nog att jag är ganska jobbig, för jag är och ska ta upp henne och peta i henne hela tiden - bara för att kolla hur hon reagerar och det är väl första gången jag blir glad när hon daskar till mig med tass och klor(son är ganska vassa) och ibland även ett lätt bett för att visa att hon har fått nog av mitt kelande. Eller klämmande kanske hon skulle kalla det för.
Å så satte hon skräck i en fluga som hade gjort dumheten att traska omkring på mitt parkettgolv.
Så det finns hopp om att jag och hon ska få några fler år tillsammans än de 6 och ett halvt vi haft hittills. Och jag kommer att vara tacksam för dag av dessa.
˜L
Gårdagssenkvällen som jag INTE vill uppleva igen.
att vara med katt som drabbats av diabetes är sannerligen ingen lek. Att dessutom bli ut för en veterinär som inte kan kläcka ur sig ALL VIKTIG INFORMATION är desto mera jävligt. Mest för katten för det är hon som blir lidande. Så rejält att hon kan dö på kuppen. Men tur att matte vill ha ordentligt på fötterna så hon kan hjälpa sin lilla fyrbenta älsklingslurva på allra bästa sätt.
Att om man ger för mycket insulin kan det bli insulinchock och för att den lilla stackarn inte ska hamna i koma och lägga sig ner och dö i famnen på en medans man själv hjälplöst förvirrat inte vet vad man ska ta sig till vet man att det är bara att ge apelsinjuice eller druvsocker så att det lugnar ner sig i den lilla kroppen.
Att katter med diabetes faktiskt är så fantastiskt danade att deras egen kropp - när man sett till att ändra kost och gett insulin ett tag - så har den lilla kattkroppen justerat blodsockret så man kanske inte behöver ge så mycket insulin - eller inget alls om det vill sig riktigt väl, längre.
Då säger man inte som veterinär att ge så och så mycket insulin två gånger per dag utan att informera om det där med att om man ser att kissen blir piggare på någon dag kanske kolla sockret om det har blivit mycket bättre och man inte behöver ge så mycket så att man i okunnighet skickar sin lilla vän i döden. Eller tror att hon fått för lite insulin och ger henne ÄNNU MER när hon raglar omkring på golvet som vore hon berusad och kan knappt gå och man tar upp henne i famnen och blicken är helt tom och borta och den lilla kroppen alldeles slö.
Nu gjorde jag ju inte det sistnämnda eftersom jag läst in mig på ämnet i fråga. Och visste att det förmodligen är insulinchock och det är blodsockret som måste upp. Några ml apelsinjuice i en doceringsspruta och hon var genast lugnare och klarare. Men för säkerhets skull ringde jag jourhavande veterinär - som ska ha tack för att hon fanns så där 23:30 tillgänglig för en förtvivlad och gråtfärdig matte som var rädd att hennes älskade lilla vapendragerska skulle dö i famnen där och då.
Så Nu ska det inhandlas en blodsockermätare som jag enkelt kan kolla sockret på misse själv med.
Sen har jag att tacka min svägerska som ringde och meddelade nu på eftermiddagen att min älsklingslurva var pigg och på lekhumör när hon var där och tittade till henne nu när matte måste jobba kväll.
Så vad jag vill ha sagt, har du katt och denne/denna får diabetes så se till att få veta ALLT av veterinären om hur var när länge om osv du ska ge insulin och vad man ska tänka på. Inte bara ta emot ett recept och sen måste läsa allt själv på nätet. För betalar man 900 spänn för en 20 minuters jobb så ska dom fan i det upplysa en om allt vad det innebär med vad det nu kan tänkas katten lider av.
Amen.
˜ L
Du som befinner dig i trakterna av Stockholm 23 --> 29 juli. I år.
Mer info på www.fridaandersson.se
˜L
Gladast är ändå jag just nu!!
Efter alla nödvändiga undersökningar (som för övrigt min lilla älskling stod ut med med stort tålamod och utan att låta nästa nånting), så konstaterade han det jag redan befarat. Men hoppet var inte ute! Absolut inte. Eftersom det var i ett sådant tidigt skede, sa han att det fanns stora förhoppningar att hon skulle klara sig!
Så nu får man ge diabetesfoder, har fått införskaffa insulinpennor på apoteket och ge insulin 2 ggr per dag samt under protest få henne att slicka i sig penicillin mot uvi. Det sista försöker jag trösta henne med att det gäller bara 10 dagar.
Och vet ni vad? Redan dagen efter så började jag se en klar förbättring!! Man blir bara så jävla glad!!
En del har ifrågasatt mitt beslut, men hon är en levande varelse som har lika rätt till liv som vi andra och dom 1600 spänn jag la på hennes vet.besök, nytt foder och dylika medikamenter är värt varenda krona. Och det är min skyldighet att se till att hon har ett bra liv. Och det har hon. För det är hon värd. Hon är ingen tingest som man kan ta bort bara för att det blir lite kostnader och "besvärligheter". För det är nu som hon behöver mig mest. Och jag kommer att vara där. För hon är ju min prinsessa. Och en survivor!
˜ L
Det kan man kalla proffessionalitetiskt.
Ergus åkte jag idag med min färdtjänstchaufför för dagen (Tack för det Janie), på K Rauta först. Av den anledningenn att varken jag eller hon har varit där nån gång. Sålunda så stegade vi in på plank och annat träigt avdelningen glada i hågen och frågade glatt om dom kunde såga till plank åt mig ( Eftersom jag nu varken äger släp att frakta 3 meters plankor på eller ens en handsåg). En lite halvsur ung grabb svarade snabbt att nej det gjorde dom inte utan det fick man göra själv, pekade på ett bord och sa att där ligger en såg(!). Vi gick och kollade. Det var handsågar, inga bockar att lägga planken på och inte ens en måttstock att låna ut! Så, nä. Vi drog vidare.
Till Beijers. Och där så var det betydligare trevligare grabbar. Inga problem alls! För det var ju inte så att jag skulle ha virke till ett helt hus uppsågat. Dom sågade gladeligen ner till minsta trägregel!! Tänka sig! Och dom hade riktiga sågbockar OCH MASKINSÅGAR!! 20 minuter senare hade killen sågat till dom plank och reglar och ben som jag behövde till två bänkar på 120 cm. Och det med ett leende!
Det kallar jag kundservice!!
˜L
