naltatokut

Det satt en quinna och väntade på bussen samtidigt som jag en förmiddag  häromdan. På sig hade hon en jättevackert mörkturkosblå linolin kjol. Kände henne inte och har aldrig sett henne förr heller. Men jag sa ändå till henne att jag tyckte att hon hade en himla tjusig kjol och frågade henne var hon hade köpt den. Gissa om hon sken upp!! Och gladeligen berättade vad det var för märke och var hon hade köpt den.  Tänka sig, jag tror faktiskt att utan att vara förmäten så gjorde jag hennes dag lite gladare.

Vi svenskar är så jävla fega på att prata med folk vi inte känner. Men jag gillar nåt hos nån person som jag stöter på så brukar jag säga det till vederbörande. Som för några månader sen när jag skulle med bussen ner på stan och ut på lokal klev det på en tjej  några hållplatser bort, som satte sig mittemot mig och en äldre dam som jag kommit i samspråk med när vi stod och väntade på bussen. Den här tjejen hade ett så otroligt rött härligt läppstift på sig som passade henne perfekt. Ett sånt där som dom hade på sig på 40-talet typ. Jag sa det till henne och hon blev jätteglad, och jag, hon och tanten pratade hela vägen ner till stan om allt möjligt istället för att sitta tysta och glo ut genom fönstret.

Har faktiskt lärt känna många trevliga människor som jag aldrig skulle ha mött annars om vi inte stått och väntat på bussen tidiga morgnar på väg till jobbet, eller andra gånger när vädret varit en ingångsfras till att prata om annat.

Och så ska jag ta mig i kragen och införskaffa en sån där vacker lin o lin kjol nästa gång jag får peng över, i stället för att sukta över varje annons som är med i varje Lantliv.

˜ L