naltatokut

Den franske presidenten är väl inte alltid min favorit, men hans fru kan faktiskt sjunga riktigt bra.

Lagom käckt sådär en fredagskväll när man vill ha lite bakgrundstrall när man sysslar med annat eller har vänner på middag och vin.

Mais Oui.

~ L

Igår hade man privilegiet att få befinna sig i de lite finare salongerna. Nämligen Norrlandsoperan. På scen Otello. Min granne som sjunger i kören. Och naturligtvis Desdemona och alla dom andra i Verdis inte alltför glada gäng.

Nu var det faktiskt min första opera på riktigt och nån expertis är man inte och vet väl inte om jag kommer att bli det heller. Men det finns de som sjunger och de som kan sjunga. Det kunde dom sannerligen. Och vilken orkester. Jäsingen va dom kunde maxvolymera. Det var nästan så man undrade om det inte var singback och nån hade satt på en cd-skiva bakom kulisserna - så bra ljud var det. Och vackert.


 Men.

Det kändes ändå lite okänslosamt. Att den riktiga glöden, förtvivlandet, sorgen, avundsjukan, misstänksamheten, elakheten som med sitt gift spred sig in som en kil i det från början lyckosamma parets krets för att sedan som vatten som letat sig in i små sprickor i bergshällar kan få hela klippor att rämna. De känslorna ville inte riktigt infinna sig. Så ibland kändes det som evigheter. Tyvärr. För jag tror nog att de som medverkade ville göra sitt bästa. Och att sjunga i liggande, dansande, krypande, snurrande och kråmande rörelser utan att rösten svajar det ska dom ha en eloge för.

Förstår även att det kan vara roligt att frångå den traditionella scenen och göra en modern version, men det känns lite malplacerat när texten fortfarande är den gammelmodiga. Lite för sterilt för min smak. Men jag ska göra det hela rättvisa och gå och se en kostymopera när det blir tillfälle.

Tycker det är fascinerande dock att man med sång och vacker musik kan berätta en historia som kan bli lika intrigerande och spännande som att sen en thriller på bio. Men det gäller att plugga på så man vet vad det hela handlar om.

Sen tycker jag att den där översättningsmonitorn kunde ha suttet på scenkanten precis ovanför orkesterdiket istället för längst upp i taket. För man blir lite kollrig av att måsta tappa fokuseringen på scenen bara för att få veta vad det är dom sjunger.

Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till min käre bror med fru som lät mig följa med. För trots mitt lilla missnöje så var det helt klart en häftig upplevelse.

Och att Verdi han kunde sin sak. Shakespear likaså.

~ L

Palladio.  Karl Jenkins.

Bara så.


~ L

På vägen hem från jobbet idag fick jag vila mina trötta öron & kropp till ljudet av denna vackra gamla visa som Göteborgs kammarkör sjöng med en donna vid namn Eva Rune, som sjöng som en annan ängel.  




Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Den vännen som jag älskar
den kan jag aldrig få

Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han lovte bli mig trogen
intill min blekaste död

Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Jag fick den jag ej ville
och sorgen heter han

Och Helen Sjöholm visade sig inte vara sämre hon att sjunga den hon heller. Minsann.

~ L


 ¨

nu när min älskade Pioneer stängt butiken och tackat för sig efter en sisådär 17 års trogen tjänst och jag inte orkar gå och sjunga själv hela tiden,  spotifyas det en hel del i detta hem. Passar då på att lyssna på gamla goda slagdängor från den tid då man var ung och trodde att det var en evighet tills idag.  Och idag, i väntan på att Stroganoff von hugossons korv blir klar så lyssnar jag på denne kontroversielle herre:



Malcolm Mclaren. Mest känd som Sex Pistols lite tokige manager. Men har även spelat in en alldeles egen version av der schönen blauen Donau. Bl. a.

Ja gisses Vilka minnen man får. -89 det var tider det. Både sorgliga och glada. Som livet i stort.

~ L

Jaha nu har den där lilla jäntsnyntan flyttat in på Wikipedia också.



http://en.wikipedia.org/wiki/Polly_Tones

Stolt faster? Jomenvisst!!

~ L

När jag hör Koop Island och Ane Brun.

Nyss var himlen mörk och grå
nu den åter lyser blå
solens strålar leka i varje prång
Nyss var jag så sur och trist
kände mig som pessimist
men nu glad som lärkan jag sjunger min sång

Jag blir så glad när solen skiner
jag glömmer snön som föll i fjol
och alla trumpna sura miner
de smälta bort som smör i sol

~ L

Har hittat en fantastisk skiva som heter The Prayer Cycle. Vackert så det förslår. Sånt man ska lyssna på när man sitter i bersån och dricker sitt kvällste.

Amen

˜ L

ge dom Klak Tik



http://www.myspace.com/klaktik

 

~ L

Kåldolmar & Kalsipper av och med Nationalteatern. En skiva som kan roa både stora och små.

Högt över fjällen där flyger en ko
den flyger långt bort,
där den kan finna ro.
Där västvinden sjunger
sin eviga sång
som avslöjar allting en gång.
Den sången som sjunger om livet
som det är
och att det kan slösas
till ingen nytta.
Högt över fjällen där flyger en ko
kanske den flyger på sin tro.

Vår värld trasas sönder
av krigsproduktion,
kortsynt taktik och vapenexpansion.
Gagnar det människan
med ett ökat försvar
när det enkla livet inte får något svar?
Sätt dig och fånga en enda minut.
Tänk efter, det är faktiskt livet
som räknas.
Högt över fjällen där flyger en ko
kanske den flyger på sin tro.

Igår så råkade jag halka in på veckans konsert presentationen. Brukar inte tycka att det är någe vidare, men när hallåan i rutan skulle presentera artisten ifråga så var jag tvungen att kolla va det var frågan om;  Barfota tjej från Gotland som sjunger stämmor med  sig själv och är multiinstrumentalist numera boende i New Orleans.

Och det är bara att säga som så att Theresa Andersson,  hon kunde verkligen konsten att sjunga stämmor med sig själv och var det inte fiolen så var det gitarren eller så spelade hon gitarr på fiolen å så var det ett och annat slagverk med på ett hörn. Och vilka sånger sen! Vilken röst! Salig var ordet. Det var så man hade svårt att sitta still i soffan. Sannerligen ingen dussinartist det här inte!


Går i repris  SVT2 4/5 och SVT2 9/5. Kolla om du har tid annars så finns hon på:



http://www.theresaandersson.com/

Ännu en outsider som slår nock på mr Simon. Som bevisar att fastän man är 40+ och ingen Brittan
Spears så kan man sjunga som en ängel.  Och att det finns hopp för oss andra kärringar också.


http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Tänk,  vad man kan göra med en gammal trummaskin från 70-talet, flöjt, cello och vacker sång.

http://www.myspace.com/ensembleflatterie