Observationer bakom ratten.
Men jisses hur folk beter sig i trafiken. Som om de vore de enda i hela stan som är ut och kör - eller går för den delen. Eller vad det nu är dom sysslar med. Alla ska ut från sina parkeringar samtidigt. Man upptar halva vägen. Använder inte blinkers. Parkerar dubbelt. Folk som går mitt i vägen, bakom bilar och framför bilar och inte håller sig till kanten. Själv så är man livrädd för att bli påbackad eller nåt annat otrevligt och därför håller sig verkligen på sin kant och ur vägen. Även om bilister ska ha uppsikt så har man fan inte ögon i nacken och kan snurra varvet runt med skallen som ugglor gör och hålla koll åt alla väderstreck när man ska backa ut. Och dessa tokiga cyklister som bara trampar rakt ut i vägen utan att kolla sig för. Och prat i mobil borde vara strängeligen förbjudet när man kör bil.
Tack och lovom så har man kommit undan utan en skråma på brorsans bil och det blev 1:a advent i år också. Precis som den ska vara. Stjärnklar, mycket snö och lite stilla frid mitt i all den där julhetsen som bara börjat.
Glad 1:a Advent.
~ L
Tidigt.
Hur mysigt som helst.
Vetskapen att efter jag har fikat frukost så kan jag krypa ner under täcket och läsa en stund, sen sova en stund till är ju väldigt behaglig.
Amen.
~ L
Nu är musik här i mitt hus igen.
Den nya är ungefärligen en tjugondel så stor som den gamla och högtalarna pluttipluttplutt. Ungefär som bebisstorleken av dom gamla giganterna, eller att dom krympt i tvätten. Men ljudet är suveränt. 2x60 w + 120 w subwofer. Fjärrkontrollen har tre ggr fler funktioner och knappar än min skruttfjärris till tjockteven. Dock behövde killen som servade mig inte göra nån större övertalning innan jag slog till. Är ju en inte typen som när jag ska köpa nåt, går och snor runt i sjutton olika butiker i flera veckor och läser på nätet vilka som är bäst i test osv osv osv. Bad bara att få lyssna på den stereo som hade mest kräm i högtalarna så att grannarna kan njuta av Djingis Khan med Chrille nästa gång det blir fest (utelämnade det där med Christer dock, grabben fick spela Beyoncé). Att man sen kan se video och rippa cd skivor från usb och ipod var ju en glad överraskning som jag läste mig till i efterhand.
Har jag riktigt riktigt tur så slipper jag även det där klockeländet som jag har måst vakna till varenda morgon sen min gamla pioneer la av, och kan vakna igen till Morgonpasset i P3. För det ser ut som det finns en sån där timer på klockan. Fast den unge säljaren inte trodde det. Men klart, så seg och trött som jag var och var tvungen att tänka efter vad jag faktiskt hette när han skulle skriva garantin kanske inte uttryckte mina önskemål så där solklart. Han tänkte nog att här har vi dagens mest lättförtjänta provision.
Vila i frid gamle kompis nu är det Sam som får Sunga för mig istället.
~ L
Myggfritt.
Pratade just med mamsen. Dom har - 29 grader celsius idag. '''Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr" . Nu blir det en kopp yogi te för att värma upp mig igen efter den där kyliga informationen.
~ L
Waltz Darling
Malcolm Mclaren. Mest känd som Sex Pistols lite tokige manager. Men har även spelat in en alldeles egen version av der schönen blauen Donau. Bl. a.
Ja gisses Vilka minnen man får. -89 det var tider det. Både sorgliga och glada. Som livet i stort.
~ L
Min Farmor Helga.
Skulle ha haft namnsdag idag om hon hade levat. Dock en aningens uråldrig också. För hade hon levat till denna dag hade tanten varit hela 107 bast. Hon var nämeligen född 1903. Hon var en riktigt go gumma. Jularna hos henne var så roliga, för då var alla min fars fem syskon med familjer med - inklusive vår familj, och vi fick tedricka som dracks ur dom finaste glasen med guldkant och som var på fot. Dom finns kvar än i denna dag.
Det starkaste minne jag har av min farmor är när hon satt i sin fåtölj i vardagsrummet och virkade eller stickade. När värken blev för svår och hon inte orkade gå till kyrkan längre på söndagar, så satt hon alltid och titta på gudtjänsten på tv och handarbetade. Och jag gör likadant. Inte tittar på gudstjänster, men väl annat när jag sitter och virkar eller vad jag nu kan tänkas tråckla på med händerna. Rena terapin.
Tyvärr dog hon när jag var bara 11 år. Men alltid när jag hälsar på min faster - som bor kvar i det huset, så brukar jag gå och sätta mig i farmors gamla fåtölj och tänka på henne. Helga. Som blev änka vid 46 års ålder. Hon gifte dock om sig med sin kusin. Som fick heta Onkel förutom Georg som var hans tilltalsnamn. Inga mera barn blev det. Men han blev en himla bra farfar för oss. Han var snäll och generös. Han brukade röka pipa. Och varje gång jag känner doften av piprök så tänker jag på honom.
Till råga på det, kan jag faktiskt säga att jag har träffat människor som var född på 1800-talet. Som min morfar. Ungefär en sådär 120 år bort och lite till. Hur häftigt är inte det?
~ L
Romantiskt stimulanskt.
En av mina goa arbetskamrater fick idag verkligen bevis på att det finns riktig kärlek. Ett blomsterbud kom till vår arbetsplats med en bukett Stora Blodröda Rosor. Som hennes älskling skickat. För att fira att dom varit tillsammans i två månader. Jag säger då det.
Att se henne stråla av lycka starkare än solen en vårsommardag värmde mig ända in i innersta hjärteroten. Och glädje över att världen inte bara består av terrorhot, hedersrelaterade mord, jordbävningar och krig. Utan även massor med kärlek.
Amen.
~ L
Huuga.
~ L
Denna världs förunderliga vägar.
Så igår så tog jag en liten pubrunda på Bishops med Jane för att fira att hon har fått jobb i ovan nämnda Jämtlandsstad. Med oss har vi två tjejer till, varav den ena har jag aldrig träffat. Men efter en stunds konfererande så visar det sig att hon minsann är släkt med släkten. Min ingifta faster är nämeligen tvättäkta moster till henne. Och att hon känner till härstamsställena på min moders sida. Samt att hon har ett fint minne av min äldste bror, som alltid på den tiden det begav sig (en sisådär 25-30 år sedan), envisades med att bära gabardinbyxor när man skulle ut på dans.
Kommentarer till det sista synes överflödiga för alla som vet hur gabardinbyxor ser ut. Eller såg ut skulle jag väl kanske säga.
I övrigt som ett sidospår så pratade vi även om hennes krutmormor som gick hädan i den beaktansvärda åldern 105. När hon fyllde 100 så frågade man om hon inte skulle skaffa hemtjänst ändå, varpå damen svarade att det skulle hon göra först när hon blev gammal.
Nu blir det en kopp Reko kaffe m bakelse och djupdykning senaste numret av Lantliv.
Ha de bäst.
~ L
