Herr Ernst Ahlgren alias Victoria Benedictsson.
Först nu, vid nederlaget, märkte hon att hon sig själv ovetande hade hyst det hemliga hoppet att han i yttersta minuten skulle räcka henne en hjäpande hand - att han skulle lätta de första stegen och finna ett arbete för henne. Nu blygdes hon över detta hopp, som om det varit ett brott. Ja, det var mer än det - det var en löjlighet. Hon kände det nu. Och därför stal sig åter den brännande rodnanden över hennes kinder.
......
Hon kände sig så bunden, att hon icke kunde gå ur rummet, ty därute gapade ju fattigdomen och övergivenhet i natt och mörker. Icke ett öre ägde hon, som hon kunde kalla sitt - förtjänt genom arbete.
....
Just det hon tyckt sig ha känt som varmast, just det hon ment att vara så orubbligt fast, just det tålte ej mer än att kastas ut i den kalla verkligheten eller ställas i ljuset av en kritisk blick, för att förflyktigas och bli till intet.
Till intet? ... Var det då möjligt att hon efter allt detta kun de erkänna denne mans anspråk på äganderätt till hennes person?
Ur Pengar; om att vara kvinna med egen vilja på 1800- talet.
Men det finns ingen fullkomlighet utan sin vank, och trots sina goda sidor ägde hönan ett verkligt karaktärslyte, för vilket icke ens mor Malena kunde blunda. Det var en högst lättsninnig sällskapssjuka. När hon på soliga dagar släpptes ut - och det var nödvändigt , på det hon skulle få rulla sig i sand samt plocka mask; hennes hälsa fordrade det.... (...) - då behövdes det bara att hon inne på Nils Mattsons gård hörde hönsflockens kackel och tuppens galande, så glömde hon både plikt, tacksamhet och uppfostran, kröp genom första bästa hål på planket och var försvunnen tills man hämtade henne.
Ur en hönas liv och leverne på ett fattighus på 1800-talet.
mm mm mm mm mm mm mm finns att läsa i Svenska Svalans Klassiker. Humoristiska berättelser, Tragiska berättelser, Hennes egen berättelse, Ledsamma berättelser med lyckliga slut och... jo, man får ta med sig hunden in i kyrkan. Samt,
Finns garanterat i ett antikvariat nära dig.
/ Amen
......
Hon kände sig så bunden, att hon icke kunde gå ur rummet, ty därute gapade ju fattigdomen och övergivenhet i natt och mörker. Icke ett öre ägde hon, som hon kunde kalla sitt - förtjänt genom arbete.
....
Just det hon tyckt sig ha känt som varmast, just det hon ment att vara så orubbligt fast, just det tålte ej mer än att kastas ut i den kalla verkligheten eller ställas i ljuset av en kritisk blick, för att förflyktigas och bli till intet.
Till intet? ... Var det då möjligt att hon efter allt detta kun de erkänna denne mans anspråk på äganderätt till hennes person?
Ur Pengar; om att vara kvinna med egen vilja på 1800- talet.
Men det finns ingen fullkomlighet utan sin vank, och trots sina goda sidor ägde hönan ett verkligt karaktärslyte, för vilket icke ens mor Malena kunde blunda. Det var en högst lättsninnig sällskapssjuka. När hon på soliga dagar släpptes ut - och det var nödvändigt , på det hon skulle få rulla sig i sand samt plocka mask; hennes hälsa fordrade det.... (...) - då behövdes det bara att hon inne på Nils Mattsons gård hörde hönsflockens kackel och tuppens galande, så glömde hon både plikt, tacksamhet och uppfostran, kröp genom första bästa hål på planket och var försvunnen tills man hämtade henne.
Ur en hönas liv och leverne på ett fattighus på 1800-talet.
mm mm mm mm mm mm mm finns att läsa i Svenska Svalans Klassiker. Humoristiska berättelser, Tragiska berättelser, Hennes egen berättelse, Ledsamma berättelser med lyckliga slut och... jo, man får ta med sig hunden in i kyrkan. Samt,
Finns garanterat i ett antikvariat nära dig.
/ Amen
