naltatokut

Trumslag som  känns som hjärtslag.
Fiol som är känsla.
En röst som känns i själ och får en att längta till mäktiga orörda forsar, fjäll som stått där i miljontals år, blåa himlar, vinden i ditt ansikte.
Lusten att dansa.

Slut ögonen & njut.

Mari  Boine
Gulan du
/ Jag hör dig

Man vaknar upp och det är hurvigt och man skulle helst vilja dra täcket över huvudet och somna om. Man har sån mensvärk så inte ens rejäla doser alvedon hjälper längre än en ynka timme och så yrsel på det så man vill kräkas. Trött. Och kommer sig inte från jobbet i tid fastän man fått lov att gå tidigare. Måste försöka vara trevlig fastän man inte har ett dugg lust  utan bara vill gå hem och dra nåt gammalt över sig - eller åtminstone dra på sig sina gamla sköna slapparbyxor och lägga sig på värmedynan, under det gamla täcket. Men först. Hungrig.  Måste gå och handla. Man vill bara ställa sig mitt i affärn och storböla för att hormonerna behagar göra som dom vill. Man är så fattig så hundarna nästan pissar på en. Och så... plötsligt... där man släpar sig fram till busshållplatsen och det enda man har i skallen är att ta sig hem snarast möjligt.... så ....hör jag en röst som ur en dimma; " Men tjenare! Tyckte väl att jag kände igen dig!" Och så ett stort leende och en ÄNNU STÖRRE STOR KRAM. En av mina barndomskamrater som jag annars bara brukar träffa en gång om året på juldagen när vi går rundan för att uppdatera oss på vad som hänt sen sist vi sågs. Snacka om en glad överraskning och snacka om att en människa, en enda människa  kan få en att känna ett ljus i mörkret, som får en att glömma hur miserabel man känner sig. Och att det inte var helt förgäves och utan mening att man steg upp den här dagen ändå och masade sig iväg på jobbet. För man fick en STÖRRE STOR KRAM och ett leende.


Amen och tack för det Universum!

Eftersom jag alltid gör som jag blir tillsagd då min goa brorsdotter Karin utmanar mig så;


Fem saker jag ska göra idag:

1.  Sova länge - då jag har ledig dag.
2. Äta frukost
3. Se The secret life of words.
4. Se Försoning.
5. Lata mig.

Vad gjorde jag för tio år sen?

Då läste jag på universitetet och drömde om att bli historielärare.  Men det bidde inte så =)

Vart har jag bott?

Där jag föddes, i Lycksele, Umeå, Island ( 5 månader på en bondgård) , Umeå.


Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:

1. Renovera min lägenhet. Förutom köket som redan är finfinfint tack vare mina händiga väninnor =)
2.  Köpa en ny tv - för min börjar visa konkava bilder :/
3.  Köpa en sommarstuga vid havet eller i fjällen - kanske i fjällen vid en sjö?
4.  Donera till välgörande ändamål - inklusive till mina älskade syskonbarn.
5.  Bjuda mamma till Färöarna för hon har sagt för längelängesen att hon ville åka dit  .

FÖRSONING........

 Visserligen har jag svårt för Kiera Knightley med hennes samma fåniga uttryck och konstiga hållning ( Rachel Weisz hade varit betydligt mera trovärdig!),  men förutom det är Försoning  så vacker,  så smärtsam, så mycket känsla....  så otroligt ... oförutsägbar. En film som man verkligen inte har en aning om hur den kommer att sluta. Och vad  ett obetänksamt ord kan förstöra livet för flera människor. Och för att vara en engelsk film, är Försoning väldigt annorlunda, skulle säga mer åt det franska stuket. 



&


THE SECRET LIFE OF WORDS..........

Ända sedan jag såg Sara Polley i  Vägen till Avonlea som en liten skolunge i sekelskiftets Newfoundland och sedan i Vikten av vatten där hon spelar en psykotisk mördare har jag gillat hennes skådespeleri, och därför så var jag tvungen att se den här filmen också och man blir inte besviken det minsta. Det handlar om en tjej som heter Hanna och lever i en grå vardag, jobbar på en fabrik och aldrig haft semester på 4 år. Till slut så tvingar direktören henne att ta semester och hon reser till kusten, där det just har skett en olycka ombord på en oljerigg bara nån mil ute till havs. En kille ,Joseph (som spelas av Tim Robbins), blir blind och svårt brännskadad och behöver vård ombord på riggen tills han blir tillräckligt  frisk att flyttas till fastlandet. Man anar redan från början att Hanna inte har haft det så roligt i livet och att hon därför håller sig utanför och inte släpper in nån. Allt eftersom så börjar Hanna öppna upp sig och man tror att man kan ana sig till vad som hänt, men det visar sig vara mycket värre. Samtidigt som dessa två börjar hitta varandra så får man lära känna andra människoöden som också befinner sig på den där oljeriggen. Alla med olika drömmar och bakrunder. Detta är inte en dussinfilm. Det är en film med många bottnar och som inte heller har ett självklart slut. En film som visar hur vissa människor väljer att vara ifred , men som ändå har en längtan efter samhörighet. En film som visar hur  ond människan kan vara, men att ett hjärta och själ kan läka om även det tar tid och att det krävs mod ibland att lära sig simma........