Dagens di(c)kt
Ibland är det inte lätt att Leva,
Men va fan ska man göra?!
Ha en bra dag =)
Uppvaknanden.
Man är som i ett dimrus och vill inte riktigt ta till sig vad som har hänt. Frågan är om jag någonsin kommer att göra det. Jag, som har varit så förbaskat rationell och djuplodande i mina upplevelser med det andliga. Att alla har sin tid och var och sin gör sin egen resa och så vidare och så vidare och så vidare. Och jag har försökt att anamma denna teori och praktisera detta på mina senaste erfarenheter av att mista en vän. Men så ikväll så - visserligen mitt i natten och på alla hjärtans dag och efter en hel del öl - så stod jag där och väntade på sista bussen hem och tårarna började strömma ner för mina kinder och det gick inte att hejda. Och tanken på att jag aldrig kommer att få träffa dig mera i detta jordeliv gjorde så jävla ont. Ungefär som att få en rejäl käftsmäll. Samtidigt ska man behärska sig för att inte verka som ett fyllebölande lull som ingen vet vem jag är och tror bara jag är full och får nåt frispel. Samtidigt vill jag bara stortjuta och ropa högt att : helvete vad jag saknar Dig!! Jag saknar dig så det gör så ont i hjärtat att det känns som det ska brista. Ingen som inte mist en älskad nära vän vet vad jag pratar om. Men nu är jag hemma. Och jag låter tårarna rinna fritt. Till tonerna av Marie Boines senaste. Och till tröst av min älskade misse Lisa som ligger här på skrivbordet bredvid mig. Ovillkorlig kärlek. Bara tacka och ta emot.
Så var rädd om varandra för du vet aldrig när var eller hur.....
/L
Absolut Relax
Lugna Rum.
Inre Längtan.
Varma Känslor.
Stilla Hav.
Djupa Drömmar.
Öppna Sinnen.
6 CD`s inalles som - för att citera den eminente kompositören;
En resa från gryning till skyming som öppnar nya världar och omsluter din själ likt en mjuk löja.
Lyssna & Njuuuuut!
Såg att ...
Jag har mist en av mina bästa vänner (Fast alla mina vänner är bäst. Alla andra är bekanta - än så länge). Helt oväntat och så fort gick det att jag fortfarande inte fattat att det har hänt. Och vad det var som hände egentligen. Än en gång så har man lärt sig att det kan gå så jävla fort att saker och ting förändras; på en sekund, en minut, en timma, ett dygn. Och ändå är allt som förut. Solen går upp och ner varje dag. Jorden snurrar på. Dag följer natt och natt följer dag. Tiden står inte stilla. Även om man vill att den ska göra det när något sånt här händer. Att hela universum ska stanna upp och ta en tyst minut för min bästa vän. Men jag ska göra mitt bästa för att bevara hennes minne. Genom att Leva. Uppleva. Våga. Njuta. Ta vara på Tiden. Ha mera Respekt för Mig Själv. Inte bry mig om vad andra ska tycka hela tiden.
Eftersom jag nu fortfarande traskar omkring här på jorden så kommer jag försöka göra det bästa av det hela. Jag vet att Livet och Döden följs åt och att alla har sina resor att göra och att man inte alltid kan följa med. Men sorgen finns där och gråta av saknad över Dig kommer jag att göra många gånger. Också skratta över alla minnen som jag har av dig. Det hinner hända mycket på 12 år. Tack för det.
Och så vet jag nu...
Att...
Själar säger aldrig farväl...
