Vattenpuss.





Hélder Câmara skrev detta vackra poem. Det himmelska fotot har undertecknad tagit.


~ L

För Oss Som Gillar Udda Spöken.

Kollade in anglomanen Johan Hakelius krönika i aftonbladet och fann sålunda denna lär-dig-nått-nytt-idag-länk.

Och vad fann jag?

Jo. En sajt med fascinerande spökiga ställen i England samt vad dess gamla invånare hade för sig när dom levde.

www.haunted-britain.com/warleggan.htm


Har en kompisa som läser till präst. Ska fråga henne om hon kan tänka sig att ta till sådana metoder då församlingen uteblir. 

~ L  




Hemska saker del 2.

Igår fick jag uppleva något som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen. Att göra ett balans och yrseltest. Och Nej, det är inte att dricka en pava whiskey och balansera på en rak linje (finns det krokiga?).

Blev invisad i ett mörkt rum och ombads att sätta mig i en stol som påminner om den man får slå sig ner i hos tandläkaren, sen på med något som skulle likna visir - fast det kändes mer som om man var med i nån utirymdenfarvifilmgrej. Så långt allt lugnt, jag skulle med endast ögonen följa en vit ruta som flyttades fram och tillbaks på en svart duk. Gick ju kanonfint. Sen kom det interoligamomentet. Fick ta på mig en cyklop i helsvart gummi (såg ingenting men det sitter tydligen kameror i den där manicken som filmar ens ögon), sen satte Testtanten ifråga på mig hörselkåpor och så skulle hon spola varmvatten (och då menar jag varmt) i öronen - ett i taget, i en halv minut, därefter skulle en lampa tändas i cyklopen som jag skulle fokusera med blicken.



..................      !!!!!!   ........!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!...................................  !!!!!!  !!!!! ! ! ! ! !


Fy fabian va obehagligt, det var värre än den värsta fylleillamående jag någonsin hade haft (nästan så att jag kan säga att allihop tillsammans skulle inte slå otrevligheterna jag upplevde igår!)! Eller värsta efterförmycketkarusellsnurret jag någonsin har haft! Testtanten fick ta fram en spypåse för det var inte långt borta att testpersonen i fråga skulle kräkas. Det vill säga jag.  Och den där röda lampan den ville inte alls vara stilla.

Fast det var visst ett gott tecken. Ju mer illamående man blev, desto bättre balans har man visst.


Kanske jag skulle ta anställning som lindansös?

~ L

Hemska saker.

såsom solen skiner vackert ute idag så skiner det nästan i min skalle likaså. Har haft en ny obehaglig åkomma som jag inte önskar ens min värsta fiende. Nämligen yrsel och en känsla av att befinna mig på en lite båt på ett stormande hav som får skallen att snurra runt i ett väldigt obehagligt gung. På det har det slagit lock för öronen så jag har knappt hört nåt. Som att gå omkring instängd i en vadderad skrubb och till det ett dovt surrande och ont i öronen som inte gjort saken bättre.

Men efter flera veckors upp och ner återkommande av dessa otrevliga och ovälkomna upplevelser med kulmen börjandes för 2 veckor sen - som resulterat i att jag har fått stanna hemma och inta horisontellt läge, har jag nu tack vare Dr nr 2 (Dr. nr 1 tyckte att jag skulle gå hem och blåsa i öronen och återkomma om det blev värre - som om det inte redan var värre !?!?!?!?!?!?!?!?!!! (henne har jag haft en gång förut och hon var inte så värst behjälplig då heller så henne kommer jag INTE att gå till igen)), som skickade mig på öron för grundligare undersökning. Vilka grejor det finns numera för att kolla öronen.

Och mina värsta farhågor har inte besannats. Jag har inte tinnitus och kommer inte att bli döv. Njet. Men det blir till att ta bättre hand om sig själv. Har haft en segdragen förkylning som satt sig i bihålorna och i kombination med överansträngning och stressigt jobb samt sova dåligt, så kan man drabbas av sådana där hemska saker. Hugaligen.

Tacka Rinexin, Alvedon och en väldigt skön soffa att sova i för att mota det onda i grind.


Amen.

~ L




Beware of the Cat.

http://abcnews.go.com/WNT/video/cat-steals-from-neighbors-12922846

Ord äro överflödiga.

~ L

Sköna Hem.



http://www.jjlocations.co.uk/location.php?loc_id=721


Tänk om väggar kunde tala. Vad för häftiga historier skulle man inte få då?

Och som sommarstuga skulle det nog duga. Vilka parties man kunde ställa till med.

~ L

Hemvirkat.

Är inne i ett hantverksrus och har lyckats sticka en mössa på rundstickor på bara känslan. Och lyckligast var jag häromdagen när jag lyckades ta ihop och göra en fin topp också. Det enda är att jag kan inte ha den själver, då jag var lite optimistisk i storleken - dvs att jag inbillade mig att jag inte var så tjockskallig som jag nu är. Ska visa resultatet när jag virkat dit nån fin blomdekoration.

Men tillbaka till ämnet. Har surfat runt och hittat lite hantverksbloggar och däribland denna.

http://virkverket.blogspot.com/
  

Och jag som inte är förtjust i husvagnssemester skulle faktiskt tänka mig att äga en sån där söt mjukishusvagn.

~ L

Walesiskt vackert.

Palladio.  Karl Jenkins.

Bara så.


~ L

Från 1890 talets begynnelse och framåt.






Här kan man hitta gamla pärlor som; Hemma hos Selma på Mårbacka, sf filmjournaler, Martin Ljung som tuggummikungen Mr Biggs från 1947,  Mora -Nisse, gamla goa reklamsnuttar med Stimorol  och massor massor massor annat som legat och samlat damm i filmarkivet, men som nu - tack vare vår digitala tidsåler, kan skådas av gemene man.



 http://www.filmarkivet.se/  


I en dator nära dig.

~ L


Då & Nu.

Tänk vad tiden går. Så liten.



Och nu. Inte så liten längre.



Och man har faktiskt lärt sig apportera. Är hur kul som helst att springa och hämta min gamla fårskinnstoffel eller hårsnodd som matte kastar iväg. Sen gillar jag att busa med mattes fötter och hänga i sovrumsgardinerna när hon ska sova tycker även om hon inte tycker det är lika skoj.

 Fast jag vet att jag behöver bara se då där söt ut för att hon ska smälta och tycka att jag är världens gulligaste Tjårrven.


~ L


Även får får rätt när man get(t) fel information.




Som synes är källan DN. Stod att läsa i en av helgbilagorna i höstas.


~ L

Vår bästa tid är Nu.

I mitt jobb så möter jag dagligen gamla människor som minns svunna tider. En del av dessa har som det blir på ålderns höst mist många av sina vänner. En del har varit den som "blev sist kvar". Att alla de gamla vännerna är borta. Ensamt och tomt. Och det enda besök man kanske har är när vi kommer. 








Här morsan med en av sina väninnor; Bojan, dom skulle försöka sig på en "rockpose". Dom har känt varandra i över 50 år.

Och detta är Tant Mamma Ulla som varit också tjenis med morsan sen mitten av -50 talet. Dom klipper och rullar håret på varandra sen dess och kommer så att göra när dom sitter på hemmet också hur vimsiga dom än blir har dom sagt.



Och spelar man Tom Jones eller Elvis P så får dom något alldeles drömskt i blicken och blir alldeles fnittriga som om dom vore 17 och inte 70+.


Så vad jag vill ha sagt är att det kommer en dag när det tar slut och av egen smärtsam erfarenhet så vet jag att det kan vara mera Nu än Sen. Så alla dom där "hinner inte", "har så mycket att göra", "får ta det sen" eller "en annan dag" ska vi ta och sluta upp med och ta vara på den tid vi har -  för fortare än vi anar så är senare här och man har bara minnen kvar. Och det enda man kommer att ångra är allt det man INTE gjorde.

Så jag ska genast boka en träff med frk E för en omgång alfapet och öldrickning.

Amen.


~ L


Jolly good. Yes indeed. Really.

Downton Abbey  igår kl 21:30 och sedan 6 ytterligare lördagar framåt.

I en SVT1 kanal nära dig.

~ L


Till och med 27 mars 2011.

Kan du som befinner dig i den svenska huvudstaden beskåda denna talangfulla konstnärinna på Liljevalchs vårsalong:

http://www.liljevalchs.se/varsalongen-2011/frida-andersson/




Mvh

Stolt kompisa.

~ L

Allt under himmelens fäste.

På vägen hem från jobbet idag fick jag vila mina trötta öron & kropp till ljudet av denna vackra gamla visa som Göteborgs kammarkör sjöng med en donna vid namn Eva Rune, som sjöng som en annan ängel.  




Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Den vännen som jag älskar
den kan jag aldrig få

Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han lovte bli mig trogen
intill min blekaste död

Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Jag fick den jag ej ville
och sorgen heter han

Och Helen Sjöholm visade sig inte vara sämre hon att sjunga den hon heller. Minsann.

~ L


 ¨

RSS 2.0