Då & Nu.
Tänk vad tiden går. Så liten. 
Och nu. Inte så liten längre. 
Och man har faktiskt lärt sig apportera. Är hur kul som helst att springa och hämta min gamla fårskinnstoffel eller hårsnodd som matte kastar iväg. Sen gillar jag att busa med mattes fötter och hänga i sovrumsgardinerna när hon ska sova tycker även om hon inte tycker det är lika skoj.
Fast jag vet att jag behöver bara se då där söt ut för att hon ska smälta och tycka att jag är världens gulligaste Tjårrven.
~ L
Kommentarer
Trackback
