naltatokut

Är verkligen inte för dessa amerikanska gråtmilda nublevjagdödligtsjuk och helamindysfunktionellafamiljmedlångvarigakonflikterkommertillslutsams tv-serier.

Men The Big C.

Is the Real !!!!

Laura Linney äger.

Amen för det.

~ L

Här kan man hitta gamla pärlor som; Hemma hos Selma på Mårbacka, sf filmjournaler, Martin Ljung som tuggummikungen Mr Biggs från 1947,  Mora -Nisse, gamla goa reklamsnuttar med Stimorol  och massor massor massor annat som legat och samlat damm i filmarkivet, men som nu - tack vare vår digitala tidsåler, kan skådas av gemene man.



 http://www.filmarkivet.se/  


I en dator nära dig.

~ L

Downton Abbey  igår kl 21:30 och sedan 6 ytterligare lördagar framåt.

I en SVT1 kanal nära dig.

~ L

I lördags kvällom såg jag till och från och slutet på en film med Matthew Mcnåt och hon Penelope. Handlade om en snubbe som åkte runt och dök efter marina antikviteter. Mitt i allt detta  skulle frk P leka hjälpande läkare nånstans i Afrika och rädda folk från nån konstig sjukdom som dom dog av. Under tiden letade herr M efter ett pansarskepp som skulle ha passerat i nån flod därikring som ingen trodde honom på att det egentligen fanns. Herr M har till sin hjälp en snubbe som mest av allt tappar sin keps hela tiden. Dom blir jagad av nån galen diktator som har nån mystisk anläggning där man dumpar giftigt avfall och som en annan snubbe till slut ska försöka spränga. Rörigt värre. Sen så är det nån snubbe som hela tiden kommer inlindad i en massa svart från topp till tå så det enda som syns är ögonen och ska spöa skiten ur herr M, och trots att denne svartklädde figur blir slagen ihjäl varje gång så verkar han återuppstå - för jag är säker på att det är samma snubbe som ska spöa hela filmen igenom. Hela detta kakafoniska filmäventyr slutar med en så kallad kärleksscen på en strand och man kan nu ju tycka att det skulle vara nåt romantiskt över det hela men inte ens det. Trots att Herr M och Frk P vid denna tid var fästfolk. Noll kemi.

Och man funderar ju på hur någon skulle kunna lägga peng på detta skräp för producering, men sen så ser man i slutet att det är ju herr M själv som är med och producerar exekutive så då fick man svar på den frågan.

Den får med andra ord Noll Plus.

~ L

Gå och se The American med George Clooney. Och du kommer garanterat att sova gott i två timmar.


~L

Tja, va ska man säga? Spooks är tillbaks och man är vänlig nog att köra två nervkittlande avsnitt på raken.

En får tacke å bocke.

~L

Har aldrig varit intresserad av att läsa "sommardeckare".  Men när det gäller engelska televisionsdeckare så säger jag ja tack oavsett årstid och dom är ju såååååååååå många!!! Halleulja säger jag bara.

Kommissarie Barnaby.
Kommissarie Frost.
Kommissarie Gently.
Kommissarie Lewis
Kommissarie Lynley.
Kommissarie Morse.
Kommissarie Tennison.

å så den lilla rara skärpta tanten Mrs. Marple.

Bara välja och vraka.

~ L

Att följa den engelska tv-serien The Tudors har varit en av mina favoritsysselsättningar söndagskvällar kl 21. För att den har trovärdigt speglat den tjurige och egensinnige kungen som reformerade kyrkan bara för att få gifta om sig. Typ. Och all den brutalitet som han faktiskt körde med. Även de övriga medverkande har gjort ett sjuhelsikes bra jobb att tolka sina karaktärer med trovärdighet. Ned till den grymmaste avrättning som dom utsattes för en efter en. Men nu börjar den trovärdigheten att tryta.

Serien har kommit till när Henrik VIII är gammal med den tidens mått mätt och halt & lytt pga sin tornerspelskada, men där tar det stopp. För i verkligheten så var herr H vid detta skede i sitt liv tämligen korpulent; han hade ett imponerande midjemått på 137 cm. Men av detta syns inte en skymt detta gigantiska omfång när Rhys Meyers rollfigur hoppar isäng med den där unga snärtan som ska bli fru Henrik Tudor numro 5. Snarare ser det ut som om karln i fråga har inte gjort nåt annat än att tränat sju dar i veckan på värsta gymmet. Likadant är det med fru numro fyra, Anna av Kleve, hon var tydligen koppärrad i ansiktet men inte ens den minsta finne syns i ansiktet på Joss Stones rollkaraktär. Det är tydligt att här får historiens äkthet stryka på foten för att det där förbannade sexapealet ska ha större intresse.

SKIT!!! Säger jag bara.

˜ L

Den som missade denna film igår på televisionsapparaten tycker jag ska gå  och hyra den istället. Javier Bardem visar här att han inte är den där skådistypen som bara går och ser snygg ut. Han kan agera också. Mera behöver jag inte säga. Sen att det baseras på en sann historia gör ju inte saken sämre.


˜L

blir det när Meryl Streep har en affär med sin exman, som tio år tidigare gifte sig med en yngre kvinna som han hade en affär med. Som han nu bedrar med sin exfru. En riktigt måbrafilm som inte bara äldre gick och såg. 


Och man blir verkligen sugen på Croissanter med chokolade i.

~ L

Man köper ett sådant därt rabattkort på filmografen och tror att hej och hå va man ska springa på bio inom loppet av tre månader. I alla fall 3 gånger till. Övertro. Sen, kommer det när det är en vecka kvar och man kommer på att jahaja, inte har man varit på bio särskilt mycke. Inte ens en gång i månaden under tre månader. Så för att få ut maximalt får man litet maraton av bio (ska ju finnas nåt att se också). Så denna vecka. Igår. I sista minuten. Sista dagen hann jag med en film till. Och det ångrar jag inte att jag såg den. Julia & Julie.  Lite amerikanskt snyfteri är det. Men det glömmer man bort för filmen är faktiskt jäkligt bra. Rolig. Inspirirerande. Inte alltid självklart att man vet hur det ska gå. Om alla får ett lyckligt slut. Men en sak är då säker. Sugen på att laga en massa fransk mat som ett helårsprojekt blev man onekligen.


Bôn Appetîte!

&

Joeyeux experience du film!

 

/ L

Jaa, vad säger man. Audrey Tautou säger man. Spelar ingen roll vilken roll hon spelar.  Hon blir verkligen personen hon spelar. Till skillnad från en del andra skådespelerskor som ser ut som dom alltid har gjort och frisyren är densamma. Oavsett. Och har samma minspel oavsett. Suck.

Coco före Chanel. Denna uppstudsiga fröken som befriade en hel generation från korsetter och gigantiska hattar. Som inte tog ett nej för ett svar. Frk Tautou ÄR Coco.


Med andra ord en film som man ska se. Den har mycke humor också. Kan tänka mig att det blev en del garv vid inspelning av vissa scener.


Och dessutom har jag hittat två nya fina partylåtar som fanns med i filmen. Om torpeder och cocorocos.


Även övriga skådisar i filmen är rätt sköna personer.

Jag ger den MVG.

Efter en del djupdykningar i det vardagliga livet och ledsamheter så igår fick man lön för mödan. Det stavas två ord. ICE & AGE. Tillsammans skapar dom en av de skönaste skrattupplevelserna jag haft på många veckor. Kanske inte så att dom övriga sju i salongen uppskattade mig, Louise's och Ninas ständiga storgarvande så tårarna stod i kaskader. Men det skiter jag fullständigt i för är nånting roligt så SKA man skratta utan att bry sig om vad resten av publikum tycker. För det är sådana  risker man får ta när man går på bio. Att det kan finnas "störande" moment. Fast jag tror nog att det smittade av sig på dom också att vi garvade konstant.

Så.

Vill du/ni leva lääääääääängelängelängelängelängelängelängelängelängelänge. Gå och se ICE AGE 3.


MGH
/ L.

Fåret Shaun, Bernard isbjörnen & Wallace and Gromit.  Garanterade stämningshöjare.

FÖRSONING........

 Visserligen har jag svårt för Kiera Knightley med hennes samma fåniga uttryck och konstiga hållning ( Rachel Weisz hade varit betydligt mera trovärdig!),  men förutom det är Försoning  så vacker,  så smärtsam, så mycket känsla....  så otroligt ... oförutsägbar. En film som man verkligen inte har en aning om hur den kommer att sluta. Och vad  ett obetänksamt ord kan förstöra livet för flera människor. Och för att vara en engelsk film, är Försoning väldigt annorlunda, skulle säga mer åt det franska stuket. 



&


THE SECRET LIFE OF WORDS..........

Ända sedan jag såg Sara Polley i  Vägen till Avonlea som en liten skolunge i sekelskiftets Newfoundland och sedan i Vikten av vatten där hon spelar en psykotisk mördare har jag gillat hennes skådespeleri, och därför så var jag tvungen att se den här filmen också och man blir inte besviken det minsta. Det handlar om en tjej som heter Hanna och lever i en grå vardag, jobbar på en fabrik och aldrig haft semester på 4 år. Till slut så tvingar direktören henne att ta semester och hon reser till kusten, där det just har skett en olycka ombord på en oljerigg bara nån mil ute till havs. En kille ,Joseph (som spelas av Tim Robbins), blir blind och svårt brännskadad och behöver vård ombord på riggen tills han blir tillräckligt  frisk att flyttas till fastlandet. Man anar redan från början att Hanna inte har haft det så roligt i livet och att hon därför håller sig utanför och inte släpper in nån. Allt eftersom så börjar Hanna öppna upp sig och man tror att man kan ana sig till vad som hänt, men det visar sig vara mycket värre. Samtidigt som dessa två börjar hitta varandra så får man lära känna andra människoöden som också befinner sig på den där oljeriggen. Alla med olika drömmar och bakrunder. Detta är inte en dussinfilm. Det är en film med många bottnar och som inte heller har ett självklart slut. En film som visar hur vissa människor väljer att vara ifred , men som ändå har en längtan efter samhörighet. En film som visar hur  ond människan kan vara, men att ett hjärta och själ kan läka om även det tar tid och att det krävs mod ibland att lära sig simma........