Ja må jag leva uti två hundrade år. Minst.

Efter en del djupdykningar i det vardagliga livet och ledsamheter så igår fick man lön för mödan. Det stavas två ord. ICE & AGE. Tillsammans skapar dom en av de skönaste skrattupplevelserna jag haft på många veckor. Kanske inte så att dom övriga sju i salongen uppskattade mig, Louise's och Ninas ständiga storgarvande så tårarna stod i kaskader. Men det skiter jag fullständigt i för är nånting roligt så SKA man skratta utan att bry sig om vad resten av publikum tycker. För det är sådana  risker man får ta när man går på bio. Att det kan finnas "störande" moment. Fast jag tror nog att det smittade av sig på dom också att vi garvade konstant.

Så.

Vill du/ni leva lääääääääängelängelängelängelängelängelängelängelängelänge. Gå och se ICE AGE 3.


MGH
/ L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0