naltatokut

Igår fick jag uppleva något som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen. Att göra ett balans och yrseltest. Och Nej, det är inte att dricka en pava whiskey och balansera på en rak linje (finns det krokiga?).

Blev invisad i ett mörkt rum och ombads att sätta mig i en stol som påminner om den man får slå sig ner i hos tandläkaren, sen på med något som skulle likna visir - fast det kändes mer som om man var med i nån utirymdenfarvifilmgrej. Så långt allt lugnt, jag skulle med endast ögonen följa en vit ruta som flyttades fram och tillbaks på en svart duk. Gick ju kanonfint. Sen kom det interoligamomentet. Fick ta på mig en cyklop i helsvart gummi (såg ingenting men det sitter tydligen kameror i den där manicken som filmar ens ögon), sen satte Testtanten ifråga på mig hörselkåpor och så skulle hon spola varmvatten (och då menar jag varmt) i öronen - ett i taget, i en halv minut, därefter skulle en lampa tändas i cyklopen som jag skulle fokusera med blicken.



..................      !!!!!!   ........!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!...................................  !!!!!!  !!!!! ! ! ! ! !


Fy fabian va obehagligt, det var värre än den värsta fylleillamående jag någonsin hade haft (nästan så att jag kan säga att allihop tillsammans skulle inte slå otrevligheterna jag upplevde igår!)! Eller värsta efterförmycketkarusellsnurret jag någonsin har haft! Testtanten fick ta fram en spypåse för det var inte långt borta att testpersonen i fråga skulle kräkas. Det vill säga jag.  Och den där röda lampan den ville inte alls vara stilla.

Fast det var visst ett gott tecken. Ju mer illamående man blev, desto bättre balans har man visst.


Kanske jag skulle ta anställning som lindansös?

~ L