Denna världs förunderliga vägar.

I veckan fick jag ett sms från en gotjej som har varit i exil i Jämtlands huvudstad i något år, och som jag tyvärr inte haft så stor kontakt med de senaste 3,5 åren. Så skickar hon sin nya adress här i staden. Som visar sig ligga vägg i vägg med en av mina andra goa tjejkompisar!


Så igår så tog jag en liten pubrunda på Bishops med Jane för att fira att hon har fått jobb i ovan nämnda Jämtlandsstad. Med oss har vi två tjejer till, varav den ena har jag aldrig träffat. Men efter en stunds konfererande så visar det sig att hon minsann är släkt med släkten. Min ingifta faster är nämeligen tvättäkta moster till henne. Och att hon känner till härstamsställena på min moders sida. Samt att hon har ett fint minne av min äldste bror, som alltid på den tiden det begav sig (en sisådär 25-30 år sedan), envisades med att bära gabardinbyxor när man skulle ut på dans.
Kommentarer till det sista synes överflödiga för alla som vet hur gabardinbyxor ser ut. Eller såg ut skulle jag väl kanske säga.

I övrigt som ett sidospår så pratade vi även om hennes krutmormor som gick hädan i den beaktansvärda åldern 105. När hon fyllde 100 så frågade man om hon inte skulle skaffa hemtjänst ändå, varpå damen svarade att det skulle hon göra först när hon blev gammal.


Nu blir det en kopp Reko kaffe m bakelse och djupdykning senaste numret av Lantliv.

Ha de bäst.


~ L


Kommentarer
Postat av: Mona

När jag blir gammal, lysande.

2010-12-08 @ 11:12:00
URL: http://monabontabergman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0