A night at the opera.
Igår hade man privilegiet att få befinna sig i de lite finare salongerna. Nämligen Norrlandsoperan. På scen Otello. Min granne som sjunger i kören. Och naturligtvis Desdemona och alla dom andra i Verdis inte alltför glada gäng.
Nu var det faktiskt min första opera på riktigt och nån expertis är man inte och vet väl inte om jag kommer att bli det heller. Men det finns de som sjunger och de som kan sjunga. Det kunde dom sannerligen. Och vilken orkester. Jäsingen va dom kunde maxvolymera. Det var nästan så man undrade om det inte var singback och nån hade satt på en cd-skiva bakom kulisserna - så bra ljud var det. Och vackert.
Men.
Det kändes ändå lite okänslosamt. Att den riktiga glöden, förtvivlandet, sorgen, avundsjukan, misstänksamheten, elakheten som med sitt gift spred sig in som en kil i det från början lyckosamma parets krets för att sedan som vatten som letat sig in i små sprickor i bergshällar kan få hela klippor att rämna. De känslorna ville inte riktigt infinna sig. Så ibland kändes det som evigheter. Tyvärr. För jag tror nog att de som medverkade ville göra sitt bästa. Och att sjunga i liggande, dansande, krypande, snurrande och kråmande rörelser utan att rösten svajar det ska dom ha en eloge för.
Förstår även att det kan vara roligt att frångå den traditionella scenen och göra en modern version, men det känns lite malplacerat när texten fortfarande är den gammelmodiga. Lite för sterilt för min smak. Men jag ska göra det hela rättvisa och gå och se en kostymopera när det blir tillfälle.
Tycker det är fascinerande dock att man med sång och vacker musik kan berätta en historia som kan bli lika intrigerande och spännande som att sen en thriller på bio. Men det gäller att plugga på så man vet vad det hela handlar om.
Sen tycker jag att den där översättningsmonitorn kunde ha suttet på scenkanten precis ovanför orkesterdiket istället för längst upp i taket. För man blir lite kollrig av att måsta tappa fokuseringen på scenen bara för att få veta vad det är dom sjunger.
Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till min käre bror med fru som lät mig följa med. För trots mitt lilla missnöje så var det helt klart en häftig upplevelse.
Och att Verdi han kunde sin sak. Shakespear likaså.
~ L
Nu var det faktiskt min första opera på riktigt och nån expertis är man inte och vet väl inte om jag kommer att bli det heller. Men det finns de som sjunger och de som kan sjunga. Det kunde dom sannerligen. Och vilken orkester. Jäsingen va dom kunde maxvolymera. Det var nästan så man undrade om det inte var singback och nån hade satt på en cd-skiva bakom kulisserna - så bra ljud var det. Och vackert.
Men.
Det kändes ändå lite okänslosamt. Att den riktiga glöden, förtvivlandet, sorgen, avundsjukan, misstänksamheten, elakheten som med sitt gift spred sig in som en kil i det från början lyckosamma parets krets för att sedan som vatten som letat sig in i små sprickor i bergshällar kan få hela klippor att rämna. De känslorna ville inte riktigt infinna sig. Så ibland kändes det som evigheter. Tyvärr. För jag tror nog att de som medverkade ville göra sitt bästa. Och att sjunga i liggande, dansande, krypande, snurrande och kråmande rörelser utan att rösten svajar det ska dom ha en eloge för.
Förstår även att det kan vara roligt att frångå den traditionella scenen och göra en modern version, men det känns lite malplacerat när texten fortfarande är den gammelmodiga. Lite för sterilt för min smak. Men jag ska göra det hela rättvisa och gå och se en kostymopera när det blir tillfälle.
Tycker det är fascinerande dock att man med sång och vacker musik kan berätta en historia som kan bli lika intrigerande och spännande som att sen en thriller på bio. Men det gäller att plugga på så man vet vad det hela handlar om.
Sen tycker jag att den där översättningsmonitorn kunde ha suttet på scenkanten precis ovanför orkesterdiket istället för längst upp i taket. För man blir lite kollrig av att måsta tappa fokuseringen på scenen bara för att få veta vad det är dom sjunger.
Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till min käre bror med fru som lät mig följa med. För trots mitt lilla missnöje så var det helt klart en häftig upplevelse.
Och att Verdi han kunde sin sak. Shakespear likaså.
~ L
Kommentarer
Postat av: Mona
Jag tycker att de har fasligt duktiga scenografer!
Men kände att jag fick lite dåligt samvete när Desdemona hade sitt paradnummer och jag bara inte kunde bli rörd.
Trackback
