Gårdagssenkvällen som jag INTE vill uppleva igen.

att vara med katt som drabbats av diabetes är sannerligen ingen lek. Att dessutom bli ut för en veterinär som inte kan kläcka ur sig ALL VIKTIG INFORMATION är desto mera jävligt. Mest för katten för det är hon som blir lidande. Så rejält att hon kan dö på kuppen. Men tur att matte vill ha ordentligt på fötterna så hon kan hjälpa sin lilla fyrbenta älsklingslurva på allra bästa sätt. 

Att om man ger för mycket insulin kan det bli insulinchock och för att den lilla stackarn inte ska hamna i koma och lägga sig ner och dö i famnen på en medans man själv hjälplöst förvirrat inte vet vad man ska ta sig till vet man att det är bara att ge apelsinjuice eller druvsocker så att det lugnar ner sig i den lilla kroppen.
    Att katter med diabetes faktiskt är så fantastiskt danade att deras egen kropp - när man sett till att ändra kost och gett insulin ett tag - så har den lilla kattkroppen justerat blodsockret så man kanske inte behöver ge så mycket insulin - eller inget alls om det vill sig riktigt väl, längre.


Då säger man inte som veterinär att ge så och så mycket insulin två gånger per dag utan att informera om det där med att om man ser att kissen blir piggare på någon dag kanske kolla sockret om det har blivit mycket bättre och man inte behöver ge så mycket så att man i okunnighet skickar sin lilla vän i döden. Eller tror att hon fått för lite insulin och ger henne ÄNNU MER när hon raglar omkring på golvet  som vore hon berusad och kan knappt gå och man tar upp henne i famnen och blicken är helt tom och borta och den lilla kroppen alldeles slö.

Nu gjorde jag ju inte det sistnämnda eftersom jag läst in mig på ämnet i fråga.  Och visste att det förmodligen är insulinchock och det är blodsockret som måste upp.  Några ml apelsinjuice i en doceringsspruta och hon var genast lugnare och klarare. Men för säkerhets skull ringde jag jourhavande veterinär - som ska ha tack för att hon fanns så där 23:30 tillgänglig för en förtvivlad och gråtfärdig matte som var rädd att hennes älskade lilla vapendragerska skulle dö i famnen där och då.


Så Nu ska det inhandlas en blodsockermätare  som jag enkelt kan kolla sockret på misse själv med.

Sen har jag att tacka min svägerska som ringde och meddelade nu på eftermiddagen att min älsklingslurva var pigg och på lekhumör när hon var där och tittade till henne nu när matte måste jobba kväll.

Så vad jag vill ha sagt, har du katt och denne/denna får diabetes så se till att få veta ALLT av veterinären om hur  var när länge om osv du ska ge insulin och vad man ska tänka på. Inte bara ta emot ett recept och sen måste läsa allt själv på nätet.  För betalar man 900 spänn för en 20 minuters jobb så ska dom fan i det  upplysa en om allt vad det innebär med vad det nu kan tänkas katten lider av.

Amen.

˜ L



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0