Gladast är ändå jag just nu!!
Min lilla fyrbenta vapendragare sedan 6 och ett halvt år tillbaka har fått diabetes. Och det var verkligen med hjärtat i halsgropen och gråten i ögonvrån när vi begav oss till veterinären för att få domen. Det är aldrig roligt att se ens lilla älsklingslurva börja vingla på bakbenen, dricka som ett tok och sen trots allt matintag magra av och bli lika lätt som en liten yllevante. Det lilla grynet.
Efter alla nödvändiga undersökningar (som för övrigt min lilla älskling stod ut med med stort tålamod och utan att låta nästa nånting), så konstaterade han det jag redan befarat. Men hoppet var inte ute! Absolut inte. Eftersom det var i ett sådant tidigt skede, sa han att det fanns stora förhoppningar att hon skulle klara sig!
Så nu får man ge diabetesfoder, har fått införskaffa insulinpennor på apoteket och ge insulin 2 ggr per dag samt under protest få henne att slicka i sig penicillin mot uvi. Det sista försöker jag trösta henne med att det gäller bara 10 dagar.
Och vet ni vad? Redan dagen efter så började jag se en klar förbättring!! Man blir bara så jävla glad!!
En del har ifrågasatt mitt beslut, men hon är en levande varelse som har lika rätt till liv som vi andra och dom 1600 spänn jag la på hennes vet.besök, nytt foder och dylika medikamenter är värt varenda krona. Och det är min skyldighet att se till att hon har ett bra liv. Och det har hon. För det är hon värd. Hon är ingen tingest som man kan ta bort bara för att det blir lite kostnader och "besvärligheter". För det är nu som hon behöver mig mest. Och jag kommer att vara där. För hon är ju min prinsessa. Och en survivor!
˜ L
Efter alla nödvändiga undersökningar (som för övrigt min lilla älskling stod ut med med stort tålamod och utan att låta nästa nånting), så konstaterade han det jag redan befarat. Men hoppet var inte ute! Absolut inte. Eftersom det var i ett sådant tidigt skede, sa han att det fanns stora förhoppningar att hon skulle klara sig!
Så nu får man ge diabetesfoder, har fått införskaffa insulinpennor på apoteket och ge insulin 2 ggr per dag samt under protest få henne att slicka i sig penicillin mot uvi. Det sista försöker jag trösta henne med att det gäller bara 10 dagar.
Och vet ni vad? Redan dagen efter så började jag se en klar förbättring!! Man blir bara så jävla glad!!
En del har ifrågasatt mitt beslut, men hon är en levande varelse som har lika rätt till liv som vi andra och dom 1600 spänn jag la på hennes vet.besök, nytt foder och dylika medikamenter är värt varenda krona. Och det är min skyldighet att se till att hon har ett bra liv. Och det har hon. För det är hon värd. Hon är ingen tingest som man kan ta bort bara för att det blir lite kostnader och "besvärligheter". För det är nu som hon behöver mig mest. Och jag kommer att vara där. För hon är ju min prinsessa. Och en survivor!
˜ L
Kommentarer
Trackback
