naltatokut

På dagen av det hemska som hände förra tisdagen ska min lilla älsklingslurva få åka till en betydligt mera kunnig och insiktsfull veterinär.  Det är inte utan att det är nervöst, men hon skall vara där hela dagen från 8 på morgonen till 17 på eftermiddagen för observation av blodsocker och annat som behöver kollas. 

Det verkar dock som att hon - min lilla fyrbenta vän, har piggnat på sig och återhämtat sig något efter förra tisdagens hiskeligt hemska trauma. Hon går stadigare på bakbenen och lapar inte sig allt vatten på stört längre. Hon tycker nog att jag är ganska jobbig, för jag är och ska ta upp henne och peta i henne hela tiden - bara för att kolla hur hon reagerar och det är väl första gången jag blir glad när hon daskar till mig med tass och klor(son är ganska vassa)  och ibland även ett lätt bett för att visa att hon har fått nog av mitt kelande. Eller klämmande kanske hon skulle kalla det för.


Å så satte hon skräck i en fluga som hade gjort dumheten att traska omkring på mitt parkettgolv.


Så det finns hopp om att jag och hon ska få några fler år tillsammans än de 6 och ett halvt vi haft hittills. Och jag kommer att vara tacksam för dag av dessa.

˜L