Doftliga minnen.
I förrgår då jag traskade hem efter min vattnablommorrundaåtfolksomåktpåsemester så passerade jag ett gäng entusiastiska skogsröjare. Det var några enstaka träd som skulle fällas men desto mera mänskor stod och övervakade en herre klädd som om han vore ute i en riktig skog och sågade ner gigantiska granar. Eller björk. En parentes i sammanhanget dock. Vad som hände var att när jag hörde motorsågen och sen såg den fullt skogsutrustade snubben så kändes det som om att förflyttas tillbaka till barndomen. På grund av ett doftminne.
Min pappa var nämligen skogshuggare.
Och alltid när jag var liten och han kom hem efter ett arbetspass i skogen så tyckte jag om att krypa upp i hans knä för han luktade så gott av nyfällt trä och kåda. Och så hade han fortfarande sågspån på kläder och i håret. Än idag så är det gott att känna lukten av nysågat trä eller kådiga träd och minnas. Och längta. Efter pappsen.
˜L
