Världen har blivit en pärla fattigare men himlen en stjärna rikare.
Ja.... vad ska man säga.... eller skriva....en vän till mig har gått bort alldeles för tidigt. Men det är så jävla typiskt (ursäkta franskan), att när en människa - efter många års elände, motgångar och knäppa karlar äntligen träffar en vettig typ som inte bara är en dröm utan verkligen finns på riktigt och solen skiner på en.... Då... *poff !*. ...
Va?
Ska det vara på det viset??
Den här kvinnan som verkligen är en pärla. Hon sa vad hon tyckte, och det var inte alltid roligt att höra men med ett hjärta stort som universumt självt. Jag och hon har inte umgåtts så mycket de senaste åren - men det spelar ingen roll. Ibland blir det bara så att man kommer ifrån varandra. Hon var en vän ändå och kommer alltid att finnas i mitt minne så länge jag lever. Vi hade kul ihop när det begav sig.
En gång skulle vi åka iväg och grilla korv mitt i vintern och så långt var det bra. Vädret var fint och snön var så där lagom skarig. Det enda som inte ville sig var elden. Hur vi än bar oss åt så slocknade den innan den ens hade hunnit få fart. Det brann på mitten - det var det enda tills det brunnit igenom då slocknade det. Till slut hade vi gjort av med alla tändstickor så vi fick ge upp den grillade korven och äta den som det var. Tur att det var falukorv. Till saken hör dock att våra bådas fäder hade varit timmerhuggare och vana skogsmän när dom fanns i livet (hon var alltså faderlös liksom jag), så vi sa till varandra att ´"nu sitt nog våra fäder och skratt åt oss för att vi int dugd till å göra upp n´eld". Men det var inte bara uteliv. Nattliv blev en det hel del också. Många roliga fester tillsammans. Hon hade många roliga kommentarer, var kvicktänkt och skön humor.
Tack för att jag fick förmånen att lära känna Dig.
Önskar dig all lycka till på din resa in i det okända dit ingen kan följa med dig.
Love & Light
