"Det är inte solsken jämt, men alla moln är inte heller gråa"

Ännu en dag som inte blir riktigt som jag hade tänkt mig ( Ungefär som den där lördagen i  maj (tror jag det var) då jag bara skulle åka och klippa klorna på en katt åt en tant på stan kl 8 på morgonen - men sen slutade med lunch med en kompis, sen helt överraskande möte med min kusin och morbror  och en tur till Holmsund och det ena med det andra och middag och jag kom inte hem förrän kl 18 på kvällen  + att jag höll på att slå mig halvt ihjäl i en trapp den dagen, snubblade på stan så jag stöp i backen och samt att grinden in till kyrkogården anföll helt oprovocerat). Istället för fläskpannkaka och lugn hemma kväll,  så blev det åka av ut till Bettnesand för att träffa samma ovannämnda kusin + samme morbror  och först fika i bersån hos en väldigt häftig tant som faktiskt blir 90 år ung på nyårsafton. En tant som jag aldrig förut träffat men som  gjorde oförglömligt intryck på mig. Tack för det Fru M! Sen blev det en promenad ner till stranden för att känna sanden mellan tårna och kyla ner fötterna i det iiiiiiiiiiskalla vattnet ( helt otroligt eftersom det varit så förbaskat varmt  hela dagen??!). På väg tillbaks på promenaden blev det tittin till en bekant som verkligen hittat sitt paradis på jorden. Därefter middag 10 minuter inåt land i ett annat paradis här på jorden. Massor av skratt och nya insikter och framförallt en gästfrihet som verkligen ska återgäldas å det snaraste. För vad sägs om grillad lax och fransk potatissallad gjord på färskpotatis, getost, ett glas kallt vitt vin, ett av universums godaste hårdtunnbröd (bakat någonstans i norrbottens djupa skogar) , och en specialkallsås som verkligen var så god att det var helt otroligt nästan att fatta att den var så himla enkel, vilket bevisar att det är inte alltid det mest avancerade är det som är godast.  Och som pricken över ä som i efterrätt så blev det fruktsallad på färska jordgubbar, färsk ananas och melon. Detta blev vi bjudna på med kort varsel (att vi skulle äta där alltså).  Vissa människor bara ÄR och dom ska man vara rädda om. Och jag har det otroligt härliga privilegiumet att ha turen att vara omgiven av mest sådana människor.  Sådana som inspirerar. Sådana som får en att skratta. Sådana som ger en saker att tänka på. Sådana som man får va sig själv med och som är sig själva med mig. Enkelt men ändå mycket. Det lilla men ändå det stora.  Och det är sånt som får en att uthärda även de dagar då livet inte alltid är så jättekul.

För övrigt har jag börjat läsa en bok som heter "Jag är allt du drömt  "och jag vet vad jag ska göra på min lediga dag i morrn.... läsaläsaläsa tills jag läst ut den,  för det är en bok som får mig att nästan glömma när det är dags att kliva på bussen och nästan glömma att kliva av bussen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0