Man lär så länge man lever. Jupp.
Helt otroligt va skönt det var att vakna kl 6 i morse, ge misse insulinet och mat, frukosta lite själv för att sedan krypa ner under täcket och läsa lite DN och sen sova ett par timmar till.
Har sedan ägnat dagen åt att läsa om diabetes hos katter och hur man kan få ordning på eländet. Och det ska jag säga att man häpnar över hur mycket skit det finns i kattmat och att det får överhuvudtaget finnas. Bara för att man ska få tjäna pengar på okunniga kattägare som litar på att det dom rekommenderar ska vara rätt. Att man drygar ut foder för att det inte ska kosta så mycket i produktion, med en massa spannmål och grönsaker och på det så häller man i socker??!!!
Kort kan jag säga att jag lärt mig att katter är uteslutande köttätare och ska ha vatten när den äter.
Att den inte kan tillgodogöra sig det protein som finns i grönsaker och spannmål.
Att den helst ska äta rått kött.
Att den inte dricker som andra djur och känner törst på samma sätt som hundar eller vi människor.
Att den är väldigt känslig för laktosprodukter och fiskprodukter. Så tallriksmodellen är i det här fallet helt uteslutet.
Så,
även om misse har nio liv så är den sannerligen ingen enkel "konstruktion".
Men det känns bra att man har hittat ett forum som kan hjälpa, och i fredags träffade jag en kvinna som arbetar inom djurskyddsföreningen. Hon berättade att hon hade en gammal kattgubbe som fått diagnosen grav diabetes men som med bra foder blivit "frisk". Så jag känner sig väldigt hoppfull. Har dessutom köpt en blodsockermätare som jag försöker få kläm på och man blir sannerligen imponerad över alla finesser som finns numera.
Och jag är väldigt tacksam och glad över alla som stöttar mig och min lilla kärlekslurva. Och som hon vars väldigt kunniga råd jag studerat idag sa; hon skulle ångra sig om hon inte verkligen försökte . För även om det blir en hel del massa mera göra så är man skyldig missen det.
Och så har man ett ansvar. Och kräver det att jag rör ihop käket själv till min lilla darling så då banne mig gör jag det. Hon är värd det BÄSTA. Så det lär gå åt en hel del renskav hädanefter.
AMEN.
~ L
Har sedan ägnat dagen åt att läsa om diabetes hos katter och hur man kan få ordning på eländet. Och det ska jag säga att man häpnar över hur mycket skit det finns i kattmat och att det får överhuvudtaget finnas. Bara för att man ska få tjäna pengar på okunniga kattägare som litar på att det dom rekommenderar ska vara rätt. Att man drygar ut foder för att det inte ska kosta så mycket i produktion, med en massa spannmål och grönsaker och på det så häller man i socker??!!!
Kort kan jag säga att jag lärt mig att katter är uteslutande köttätare och ska ha vatten när den äter.
Att den inte kan tillgodogöra sig det protein som finns i grönsaker och spannmål.
Att den helst ska äta rått kött.
Att den inte dricker som andra djur och känner törst på samma sätt som hundar eller vi människor.
Att den är väldigt känslig för laktosprodukter och fiskprodukter. Så tallriksmodellen är i det här fallet helt uteslutet.
Så,
även om misse har nio liv så är den sannerligen ingen enkel "konstruktion".
Men det känns bra att man har hittat ett forum som kan hjälpa, och i fredags träffade jag en kvinna som arbetar inom djurskyddsföreningen. Hon berättade att hon hade en gammal kattgubbe som fått diagnosen grav diabetes men som med bra foder blivit "frisk". Så jag känner sig väldigt hoppfull. Har dessutom köpt en blodsockermätare som jag försöker få kläm på och man blir sannerligen imponerad över alla finesser som finns numera.
Och jag är väldigt tacksam och glad över alla som stöttar mig och min lilla kärlekslurva. Och som hon vars väldigt kunniga råd jag studerat idag sa; hon skulle ångra sig om hon inte verkligen försökte . För även om det blir en hel del massa mera göra så är man skyldig missen det.
Och så har man ett ansvar. Och kräver det att jag rör ihop käket själv till min lilla darling så då banne mig gör jag det. Hon är värd det BÄSTA. Så det lär gå åt en hel del renskav hädanefter.
AMEN.
~ L
Kommentarer
Trackback
