Tänk vad tiden går.

Jag minns precis vad jag gjorde för 25 år sedan. Jag var hemma hos päronen och njöt av fjällivet. Gammal var jag inte heller. Inte ens myndig fyllda. Min äldste bror ringde flera gånger i timmen och frågade efter morsfars och jag sa varje gång att dom har inte kommit hem från fisketuren än. Så höll det på hela dagen. Till slut tvingade jag honom att berätta, fast jag redan visste ganska säkert vad det var han så nödgat skulle ha tag i fiskefolket för att berätta. Nämligen att han blivit pappa till en liten Karin.

Som inte är så liten längre. Hon fyller 25 år idag. Nemmeligen. Fast jag tycker det inte är så längesen hon var en liten knodd utan ett enda hårstrå på huvudet och väldigt lik en minibuddah. Söt som socker var hon.

Men nu är det en gång så att hon har vuxit upp till en klok ung kvinna med mycket stor integritet och så vidare. Ska inte ta till alla superlativer jag kan för att inte göra henne alltför generad. Finns risk att jag skulle anklagas för jäv ifrågan också. Men det skiter jag i. För jag är stolt över att få kalla mig faster till henne. Hoppas att hon är stolt över att jag är hennes faster.

Dock, man tror att man har all tid i världen och så vidare, men åren schwischar förbi och vips så har det gått 25 år. Det är i alla fall tur att man har minnena kvar. Och en och annan bild och teckningar. Och en bandinspelning där vi försöker få den lilla damen att sjunga den gamla slagdängan O ajajajaj Buff. Dock var hon mer intresserad av att få gå och kissa. Fast jag har också cd skivor med hennes egenhändigt skrivna musik också. Men man ska aldrig slänga nåt. För man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.


Och i morgon skulle min mormor om hon hade levat fyllt 99 bast. Hade varit nåt det. Kanske du Karin lever uti hundrade år. Blir nåt det också. Men det är långt dit. Tror man. Schwooosch!!!

˜ L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0