När andra adventsmorgon glimmar.

 unnar man sig en god frukost, sen kryper man ner under täcket och slumrar lite till. Därefter stämmer man träff med en go kompis på stadens mysigaste julmarknad. På Gammlia.

Glömde ta med mig kameran, men jag kommer inte att glömma kaffet och saftig saffranskaka, möten med mänskor jag inte träffat på längelänge, doften av vedröken från alla brasor som brann runt om på området, snöprydda träd, inspirationen och glädjen att se alla fina hantverk, vila i Wallmarksgårdens värmande öppna spiseld och lyss till julsång och medsång med bl.a Marianne Folkesdotter, ljudet av hästens bjällror (den kraken var verkligen värt vartenda höstrå när han fick göra kväll så många vändor han/hon fick göra med alla mänskor
som ville åka), den ljuvliga smaken av souvas i pitabröd, snön som låg vit på träd och tak, alla vackra facklor som brann, det otroligt söta trollet som var tovat i ull och hår i pippilottor, tunnbrödsklämman med stekt strömming, röd lök, creme fraiche och vitkål, ekläter från Azerbadjan, lilltjejen på kanske 2 år,  som la sig ner och vägrade gå en meter till, alla hundar som hade fullt upp att sniffa efter alla spår efter andra hundar.

Frågar mig även; vad är det för fel på en del människor som ALLTID, när de kommer i stora folksamlingar MÅSTE  trängas på som om de var ensamma i hela i världen, och, gå i bredd, stanna och prata MITT I IN eller UTGÅNGAR, OCH  bara för att man har barnvagn betyder det inte att man kan BRUSCHLA SIG FRAM SOM MAN VILL och sist men inte minst, den där killen som kom styrandes med SIN CYKEL GENOM TRÄNGSELN, vad tänkte han på??
 

~ L



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0