Skojsiga fjäderfän i vår herres natur.

Häromdagen var jag på stan med en av mina tanter och vi käkade glass och gottade oss i solens sken. När vi sen strosade runt så fick vi se en korp som satt på ett sadelskydd och plockade ull i stora tussar. Hans/hennes kråkkompis satt på cykelstyret och väntade snällt på sin tur. Sen, när korp nr 1 plockat näbben full och flugit iväg, så satte sig korp nr 2 till rätta och skulle hugga in på det ulliga. Men vi var då en liten skara mänskor som uppmärksammat detta ovanliga fenomen, så den stackarn satt och glodde på oss som glodde lika fascinerat tillbaka.  Pressen blev dock för stor för den stackars fågeln och till slut, efter ett halvhjärtat försök att rycka åt sig lite schysst byggnadsmaterial till boet, flög den sin kos.

 Vad den som rådde om cykeln i fråga tyckte angående det något kala fårarslet förtäljer icke historien.  Däremot har jag fått berättat för mig om en dam med en fiiiiin päls i huset där jag jobbar,  som hängde ut den på vädring och skatorna gjorde en korp och sen var pälsen inte så fiiiiin längre....

˜ L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0