naltatokut

Igår eftermiddag på jobbet var det full rulle då det var cittror som skulle spela & sjunga för våra tanter och farbröder, rulltårtor som skulle bli fyllda med kräm och rullas ihop och skivas upp och serveras med en klick grädde till ovannämnda cittraspelande, å så mitt i alltihop så skulle jag ut och göra lite hemtjänstjobb på socknen. När jag var på väg hem från detta utejobbande så hittade jag inte åt min fina svarta halsduk med broderier på. Trodde att jag glömt den i grupplokalen men se där fanns den icket heller i morse. Jaha tänkte jag, det är väl typiskt att jag ska slarva bort den efter 1,5 månad. Dock inte personbästa som jag har när jag glömde finvantarna - som min kusindotra Monas sambos mormor (eller var det farmor?) stickat, efter en dags användade på Ica Gourmet. Inte ska ni tro att dom var kvar dagen efter. Så nu är det nån glad sate som får värma sina händer med vackra gråblårutiga vantar sen ett år tillbaka.

I alla fall.

Så skulle jag ut idag också strax före lunch på lite såna där sockenjobb i regnrusket. Och när jag passerar ett närliggande hotell så vad glädjande får närsynta skelögda jag syn på? Jooooo, min fina vackra halsduk som ligger där i regnslasket och fladdrar över en omkullblåst cykel. Kan man förstå att den låg kvar där jag tappade den? I detta regniga blåsiga väder? Sen igår?!?


Tackar ödmjukast för det. Nu ska den bara få sig ett surfbad och sen redo för att skyla min rossliga hals mot kalla kyliga höstvindar.

~ L