Tid och rum.
När jag växte upp i slutet på -60 talet så fanns det i alla byar en som hade hand om byns telefonväxel. Den öppnade kl.7:00 på morgonen och stängde kl. 9:00 på kvällen. Skulle man ha nåt viktigt sagt därefter fick man ta apostlahästarna, cykeln eller bilen för att åka till vederbörande som samtalet gällde. Fast man åkte inte i onödan.
Likadant var det när man skulle handla. På somrarna om man var sugen på glass så fick man ta cykeln och trampa de 10 kilometrarna till affärn. Det var ingen som skjutsade en. För det var slöseri med bensin. Fast det var ju kul att cykla så det gjorde ju inget. Sen var vägen dit och hem väldigt mycke backar som den värsta berg och dalbanan så man kände sig som "kom och skriv mig det på näsan-Hedvig" när man susade utför "grönalundsbacken".
På vintrarna när vi ungar skulle åka skidor eller kälke, fick vi trampa upp våra backar själva och sen knata upp, åka ner, knata upp, åka ner, osv, osv, osv.
Första gången jag var på bio var jag 9 år gammal. Jag såg Djungelboken. Som jag hade lyssnat på på band, och som spelades så ofta, att det till slut gick av. Eländes elände. Men - i alla fall, det var så häftigt att se filmen, för nu fick jag ju en förklaring till alla de där ljuden på bandet. Bandet som var som en film, fast utan bilder. Dom fick man själv fantisera ihop.
Jag växte upp i ett hem utan videoapparat. Vi hade en kamera dock. Jag hade inte ens en Barbie. Jag fick en Cindy till sluuuuuuuuut, men det var ju egentligen inte samma sak. Och för 15 år sedan fanns det inte så många mobiler heller. Alla hade inte datorer.
Nu finns det snart intelligenta kylskåp som talar om när mjölken är slut?!?!? Va fanen, är det så jävla jobbigt att öppna kylen och se efter själv??? Man kan beställa matkassar hem till dörren för att man är så stressad. Reklamen för alla dessa antistressmagemedelochyoghurtar drar in miljarder säkert. Man ska vara så jävla käck och alert och hinna göra det och det. Vara si och så. Beställ bredband från oss så får kommer du att ha laddat ner och bla bla bla innan du ens har hunnit tänka färdigt. Om grannen köpt en ny bil, ja då måste vi ju också göra det. Ha ett kök som kostar som ett hus. Fastän du aldrig kanske lagar särskilt mycke mat. För det har du inte tid till. Osv osv osv.
Den som har mest saker när han/hon dör vinner inte. Däremot har man förlorat en massa värdefull tid. Att inte ta sig tid till att bara vara. För oavsett hur mycket vi speedar på som stressade ekorrar i ett hjul som går runt fortare än ett plan som flyger snabbare än ljudet, så är tiden vad den alltid har varit. Och kommer alltid att vara.
Är bara frågan om vad Vi Väljer att göra med den.
Har du nu kommit så här långt i mitt inlägg så läs Benkes Krönika på DN som är länkad här nedan,
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/benkes-kronika-det-ar-ditt-liv-som-rinner-ivag-polarn.2997
Ha en Underbart Fantastiskt Härlig Dag!
~ L
Likadant var det när man skulle handla. På somrarna om man var sugen på glass så fick man ta cykeln och trampa de 10 kilometrarna till affärn. Det var ingen som skjutsade en. För det var slöseri med bensin. Fast det var ju kul att cykla så det gjorde ju inget. Sen var vägen dit och hem väldigt mycke backar som den värsta berg och dalbanan så man kände sig som "kom och skriv mig det på näsan-Hedvig" när man susade utför "grönalundsbacken".
På vintrarna när vi ungar skulle åka skidor eller kälke, fick vi trampa upp våra backar själva och sen knata upp, åka ner, knata upp, åka ner, osv, osv, osv.
Första gången jag var på bio var jag 9 år gammal. Jag såg Djungelboken. Som jag hade lyssnat på på band, och som spelades så ofta, att det till slut gick av. Eländes elände. Men - i alla fall, det var så häftigt att se filmen, för nu fick jag ju en förklaring till alla de där ljuden på bandet. Bandet som var som en film, fast utan bilder. Dom fick man själv fantisera ihop.
Jag växte upp i ett hem utan videoapparat. Vi hade en kamera dock. Jag hade inte ens en Barbie. Jag fick en Cindy till sluuuuuuuuut, men det var ju egentligen inte samma sak. Och för 15 år sedan fanns det inte så många mobiler heller. Alla hade inte datorer.
Nu finns det snart intelligenta kylskåp som talar om när mjölken är slut?!?!? Va fanen, är det så jävla jobbigt att öppna kylen och se efter själv??? Man kan beställa matkassar hem till dörren för att man är så stressad. Reklamen för alla dessa antistressmagemedelochyoghurtar drar in miljarder säkert. Man ska vara så jävla käck och alert och hinna göra det och det. Vara si och så. Beställ bredband från oss så får kommer du att ha laddat ner och bla bla bla innan du ens har hunnit tänka färdigt. Om grannen köpt en ny bil, ja då måste vi ju också göra det. Ha ett kök som kostar som ett hus. Fastän du aldrig kanske lagar särskilt mycke mat. För det har du inte tid till. Osv osv osv.
Den som har mest saker när han/hon dör vinner inte. Däremot har man förlorat en massa värdefull tid. Att inte ta sig tid till att bara vara. För oavsett hur mycket vi speedar på som stressade ekorrar i ett hjul som går runt fortare än ett plan som flyger snabbare än ljudet, så är tiden vad den alltid har varit. Och kommer alltid att vara.
Är bara frågan om vad Vi Väljer att göra med den.
Har du nu kommit så här långt i mitt inlägg så läs Benkes Krönika på DN som är länkad här nedan,
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/benkes-kronika-det-ar-ditt-liv-som-rinner-ivag-polarn.2997
Ha en Underbart Fantastiskt Härlig Dag!
~ L
Kommentarer
Trackback
