14 dagars metoden.
Har haft förmånen att lata mig i dagarna 2 inför jobbhelgen. Och hjärnan börjar äntligen lugna ner sig och går nu bara på halvfartsspeed. Om nån vecka har man förhoppningsvis kommit ner till normalfart på tänket och kan närsomhelst koppla bort omvärlden och tänka på absolut ingenting. Påskyndandet av nedspeedandet fick jag i tisdags när jag släpade hem målargrejorna som jag beställt tillsammans med Frk. Jauring. Stora tuber med härliga färger till antalet 10, 2 x 5 målardukar i två olika stora storlekar. Att få kladda med färg och bara låta fantasin flöda.
Kanske det är som med de där reklamerna med Kellogg, Branflakes, Medel mot Acne, Ansiktsrengöringen som alla hollywoodstjärnor talar sig så varma om, Rökavvänjningstuggumi, samt Activia m fl som verkar ha nån slags standardtid för hur länge det tar innan det får fart på maggen eller ansiktslystern eller vad-det-kan-vara som är så undergörande för våra stackars förstressade kroppar. Om jag börjar nu och kluddar en tavla om dagen och 14 dagar framåt så kanske min utbrändhet försvinner?
Fast ikväll har jag annat för mig. Nämligen Anna Gavaldas fina bok Tillsammans är man mindre ensam. Har sett filmen, som var kanonbra och Audrey Tautou är som vanligt fantalastisk. Men den där bakomliggande historien till varför alla i filmen "är som dom är" kommer bort lite. Men boken först och filmen sen så är den saken biff.
~ L
