naltatokut

jovars, googlar på namnet Marita Conlon McKenna. Det förklarar en hel del. Hon är egentligen barnboksförfattare. Det står i en recension gjord av Nerikes Allehanda att det är en gullig bok. Kan inte annat än hålla med. Det kändes som att läsa en barnbok. Det var lite för naivistiskt skrivet och som om hon skriver för barn. Fast det egentligen är en vuxenbok som skulle ha mått bra av att redigeras - inte bara en smula utan ganska mycket.

Grundtanken med den mysiga lilla hattaffären som blir samlingspunkten för alla de olika personerna och deras livsöden är verkligen hedersvärd. Att livet trots skilsmässor, olycklig kärlek, taskiga jobb och elaka kapitalister - som bara vill bygga nya stora shoppinggallerior, kan bli solsken och glädje. Men nånstans efter vägen som blir det som sagt var lite för mycket gullelligullgull. Och mesiga kärlekshistorier.

Men som film skulle den passa ypperligt en regning söndagseftermiddag när man är lite halvbakis och halvdeppig och hjärnan inte orkar med nån större aktivitet än bara flyta på. Kanske Frk Roberts som modist och herr Gere som den snuttige advokaten som till slut lever lyckliga i alla sina dagar med hatten käckt på svaj.


Absolutement.


~ L