naltatokut

Har just lagt ifrån mig Helena Henschens bok om sin farmor Signe. Hon som älskade. Och hon som levde skulle jag också vilja säga. I en tid när hela världen var i förändring och hon överlevde 2 världskrig -inte helt utan dramatik. Ganska mycket dramatik.  Och kanske inte så lätt att leva med heller alla gånger.

Men att få en inblick bakom kulisserna tack vare personliga iakttagelser och känslor. Kvinnlig rösträtt, den nya tiden med den nya människosynen och vad vetenskapen blev medskyldig till med sin forskning av hjärnor. Både Lenins hjärna som närskådas liksom proffessorers och "sinneslöas" osv.

Och mitt i allt detta kärlekshistorier som verkligen berör. Heta kärleksbrev.


Så trist att vi är så dåliga på att skriva kärleksbrev numera. Eller brev överhuvudtaget.


~ L