Ombyte.

För att få lite större konstnärligt utrymme så väljer jag att byta bloggsida.

http://naltatokut.blogspot.com/

Välkommen att hänga på!

~ L

Hon älskade.

Har just lagt ifrån mig Helena Henschens bok om sin farmor Signe. Hon som älskade. Och hon som levde skulle jag också vilja säga. I en tid när hela världen var i förändring och hon överlevde 2 världskrig -inte helt utan dramatik. Ganska mycket dramatik.  Och kanske inte så lätt att leva med heller alla gånger.

Men att få en inblick bakom kulisserna tack vare personliga iakttagelser och känslor. Kvinnlig rösträtt, den nya tiden med den nya människosynen och vad vetenskapen blev medskyldig till med sin forskning av hjärnor. Både Lenins hjärna som närskådas liksom proffessorers och "sinneslöas" osv.

Och mitt i allt detta kärlekshistorier som verkligen berör. Heta kärleksbrev.


Så trist att vi är så dåliga på att skriva kärleksbrev numera. Eller brev överhuvudtaget.


~ L



Morgonstund med släng av månfall.

Släckte lampan strax efter åtta igår kväll. Trött tröttare Jag. Vaknade mittinatten av att jag höll på att svettas bort (detta delvis på ålderrelaterade saker som en del anser att jag är för ung för att få - förutom min mamma som bara sa att det hade hon också sådeså). Var uppe en sväng och fick se den otroligt vackra månen som nu inte var riktigt hel men oj va den var låg. Såg ut som om den hade halkat ner ganska rejält. Men den var klar och himmelen becksvart förutom en molnslinga som såg ut som en svans efter månen där den drog fram på himlavalvet. Och inte tog jag kort heller. Ville bara gå isäng igen så jag öppnade vädringsluckan och härlig frisk luft strömmade in i sovrummet och jag kunde somna om. Vilket är något nytt i min levnadshistoria. Brukar vilja ha det tyst men nu sov jag som en stock och fick minnen tillbakas från det att jag var en liten parvel som fick sova i "sparklåa" som mamma satte fast på sparken på vintern och när jag skulle sova la hon ner mig i "låa" inbäddad i renskinn och så ivägsparkandes. Man sov ju hur gott som helt i den där. Kombinerad vagga och med frisk luft.

Nutid.
Vaknade istället 6:27 med en liten varm kurrande kissepäls upptryckt i ansiktet. Lika bra att stiga upp en sväng och äta lite frukost. Har fått ett favoritknäcke som är det godaste i min värld i alla fall, med ost och apelsin/ingefärsmarmelad och till det en kopp yogi cocothe i en av de 3 vackraste koppar jag äger.



Visst är den fin? Har en rosa också. Dessa 2 ljuvliga te och chokladkoppar har jag fått av min goe brorson med fru i julklapp. Det blev kärlek vid första ögonkastet.



Mackan ser väl inte helt oaptitlig ut den heller. Men nu är den uppäten och ligger och gottar sig i min mage.

Ha en fin och solig dag. Här blir det vila vila och åter vila. Och förmodligen en och annan lur.

~ L

Helgade vilodag.

I söndag var jag kyrklig och sjöng solo i vår "kvarterskyrka".  Är ju inte högreligiös, tror inte på nån gubbe med skägg, men det är något med kyrkorummet som gör att det är en behaglig plats att besöka. För där kan det vara så otroligt tyst, stilla och ljust. Sen att det ofta är arkitektoniskt vackert och målningarna otroligt vackra. Och akustiken kan vara så otroligt härlig. Att ljudet bara flödar.

Så ibland så tackar jag ja till att sjunga på bröllop, dop, begravningar och andra kyrkliga tillfällen. Som söndagens högmässa. Bjöd med min väninna som läser till präst.

Har aldrig haft några drömmar på att göra popkarriär. Har inget behov av sån uppmärksamhet. Föredrar att verka i det "dolda" och på små tillställningar. Även om jag är en teaterapa.  Det är sådana gånger man blir så glad när nån blir berörd av ens sång oavsett tillfälle. Och hedrad när nån vill att jag ska sjunga. 

Och även på små tillställningar kan det hända tokiga saker, som den gång då jag skulle sjunga O store gud på en begravning och mikrofonstativet började dala mitt i sången. Likaså prästen som gick bakom ett bås och snöt sig högljutt med mikrofonen mitt i en a kapella sång. Ekade rätt fint kan jag säga. Eller då jag sjöng Det vackraste på ett dop och storasyster till den lilla började dansa balett mitt framför altaret.

I söndags gick det dock lugnt till.

Vad jag sjöng?


Bliv kvar hos mig - som var min farmors favoritpsalm.
Var inte rädd - av Ylva Eggehorn
Eg veit ett himmerik - En gammal psalm som Sissel Kyrkjebö otroligt mäktigt vackert.

Sen kyrkkaffe och Louise som följde mig hem på sen lunch i det vackra vädret.

Vilsamt och trevligt.

Och tack till min pianista. Hon kan verkligen traktera ett piano.

Amen.

~ L




Säsongspremiär.



Äntligen kan man ställa balkongdörren på Vid Gavel och släppa in vårljud som fågelkvitter och smältande snödroppar.  


Hipp hipp hurray!

 ~ L

Oh la la.

Den franske presidenten är väl inte alltid min favorit, men hans fru kan faktiskt sjunga riktigt bra.

Lagom käckt sådär en fredagskväll när man vill ha lite bakgrundstrall när man sysslar med annat eller har vänner på middag och vin.

Mais Oui.

~ L

Broderibrodera.

Släpp broderinålen lös det är vår!! Så känns det i alla fall.

Har klickat runt och hittat den ena inspirerande handarbetsbloggen efter den andra. Helt fantastiskt vad många kreativa människor det finns därute som gör en lycklig med sina alster. Man blir bara så jäkla glad och får en massa roliga nya ideér till storhantverk. Vad mycke fint man kan göra med lite nål och tråd.

Så nu ska man bara hitta nån som kan laga min gamla symaskin så blir det där bra.

~ L

En liten handbok om hattar.

jovars, googlar på namnet Marita Conlon McKenna. Det förklarar en hel del. Hon är egentligen barnboksförfattare. Det står i en recension gjord av Nerikes Allehanda att det är en gullig bok. Kan inte annat än hålla med. Det kändes som att läsa en barnbok. Det var lite för naivistiskt skrivet och som om hon skriver för barn. Fast det egentligen är en vuxenbok som skulle ha mått bra av att redigeras - inte bara en smula utan ganska mycket.

Grundtanken med den mysiga lilla hattaffären som blir samlingspunkten för alla de olika personerna och deras livsöden är verkligen hedersvärd. Att livet trots skilsmässor, olycklig kärlek, taskiga jobb och elaka kapitalister - som bara vill bygga nya stora shoppinggallerior, kan bli solsken och glädje. Men nånstans efter vägen som blir det som sagt var lite för mycket gullelligullgull. Och mesiga kärlekshistorier.

Men som film skulle den passa ypperligt en regning söndagseftermiddag när man är lite halvbakis och halvdeppig och hjärnan inte orkar med nån större aktivitet än bara flyta på. Kanske Frk Roberts som modist och herr Gere som den snuttige advokaten som till slut lever lyckliga i alla sina dagar med hatten käckt på svaj.


Absolutement.


~ L

man borde sova.

vaknade halv fyra av en inåtolidligthemsk mensvärk. Och en liten fyrbent herre som nafsade mig i tårna. Kunde inte somna om så jag tyckte det var lika bra att kliva upp en stund, vira in sig i täcket, tända ett litet ljus, starta datorn och koka en kopp te.

Sitter och lyssnar på lite spoti. Hittade en fransk snubbe vid namn Serge Gainsburg och folk som gör versioner på hans musik. Lagom behagligt när alla andra ligger och sover. Dimma ute. Är i övrigt så tyst så man skulle kunna tro att man vore ensam i hela världen.

Förstår nu lite faktiskt min mamma som alltid vaknar tidigt, stiger upp, kokar kaffe och sätter sig och löser korsord gryningstystnad när resten av huset sov/sover. Hon tycker det är så skönt att få vara ensam vaken då.

Hittar en massa fina hemslöjdsbloggar som inspirerar och gör en glad.

Skönt att veta att om nån timme när alla andra måste masa sig upp och åka till jobbet kan jag gå och lägga mig igen och snusa ett par timmar till då jag jobbar eftermiddag.

Halleluja för det.

För er som vill veta hur herr Serge med vänner låter så rekommenderar jag The Early Years.


~ L

A night at the opera.

Igår hade man privilegiet att få befinna sig i de lite finare salongerna. Nämligen Norrlandsoperan. På scen Otello. Min granne som sjunger i kören. Och naturligtvis Desdemona och alla dom andra i Verdis inte alltför glada gäng.

Nu var det faktiskt min första opera på riktigt och nån expertis är man inte och vet väl inte om jag kommer att bli det heller. Men det finns de som sjunger och de som kan sjunga. Det kunde dom sannerligen. Och vilken orkester. Jäsingen va dom kunde maxvolymera. Det var nästan så man undrade om det inte var singback och nån hade satt på en cd-skiva bakom kulisserna - så bra ljud var det. Och vackert.


 Men.

Det kändes ändå lite okänslosamt. Att den riktiga glöden, förtvivlandet, sorgen, avundsjukan, misstänksamheten, elakheten som med sitt gift spred sig in som en kil i det från början lyckosamma parets krets för att sedan som vatten som letat sig in i små sprickor i bergshällar kan få hela klippor att rämna. De känslorna ville inte riktigt infinna sig. Så ibland kändes det som evigheter. Tyvärr. För jag tror nog att de som medverkade ville göra sitt bästa. Och att sjunga i liggande, dansande, krypande, snurrande och kråmande rörelser utan att rösten svajar det ska dom ha en eloge för.

Förstår även att det kan vara roligt att frångå den traditionella scenen och göra en modern version, men det känns lite malplacerat när texten fortfarande är den gammelmodiga. Lite för sterilt för min smak. Men jag ska göra det hela rättvisa och gå och se en kostymopera när det blir tillfälle.

Tycker det är fascinerande dock att man med sång och vacker musik kan berätta en historia som kan bli lika intrigerande och spännande som att sen en thriller på bio. Men det gäller att plugga på så man vet vad det hela handlar om.

Sen tycker jag att den där översättningsmonitorn kunde ha suttet på scenkanten precis ovanför orkesterdiket istället för längst upp i taket. För man blir lite kollrig av att måsta tappa fokuseringen på scenen bara för att få veta vad det är dom sjunger.

Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till min käre bror med fru som lät mig följa med. För trots mitt lilla missnöje så var det helt klart en häftig upplevelse.

Och att Verdi han kunde sin sak. Shakespear likaså.

~ L



Inte bara fula ankungar och svavelstickor.













"Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, så vi kallar dem vardagsting."

                                                                                          
H.C. Andersen.

~ L


14 dagars metoden.

Har haft förmånen att lata mig i dagarna 2 inför jobbhelgen. Och hjärnan börjar äntligen lugna ner sig och går nu bara på halvfartsspeed. Om nån vecka har man förhoppningsvis kommit ner till normalfart på tänket och kan närsomhelst koppla bort omvärlden och tänka på absolut ingenting.  Påskyndandet av nedspeedandet fick jag i tisdags när jag släpade hem målargrejorna som jag beställt tillsammans med Frk. Jauring. Stora tuber med härliga färger till antalet 10, 2 x 5 målardukar i två olika stora storlekar. Att få kladda med färg och bara låta fantasin flöda.

Kanske det är som med de där reklamerna med Kellogg, Branflakes, Medel mot Acne, Ansiktsrengöringen som alla hollywoodstjärnor talar sig så varma om, Rökavvänjningstuggumi, samt Activia m fl som verkar ha nån slags standardtid för hur länge det tar innan det får fart på maggen eller ansiktslystern eller vad-det-kan-vara som är så undergörande för våra stackars förstressade kroppar. Om jag börjar nu och kluddar en tavla om dagen och 14 dagar framåt så kanske min utbrändhet försvinner?

Fast ikväll har jag annat för mig. Nämligen Anna Gavaldas fina bok Tillsammans är man mindre ensam.  Har sett filmen, som var kanonbra och Audrey Tautou är som vanligt fantalastisk. Men den där bakomliggande historien till varför alla i filmen "är som dom är" kommer bort lite. Men boken först och filmen sen så är den saken biff.


~ L



Oförutsägbart!

Är verkligen inte för dessa amerikanska gråtmilda nublevjagdödligtsjuk och helamindysfunktionellafamiljmedlångvarigakonflikterkommertillslutsams tv-serier.

Men The Big C.

Is the Real !!!!

Laura Linney äger.

Amen för det.

~ L


Tredje Dagen Efter.

Förändringen är häpnadsväckande. Den lille lurvige terroristen AB Stök & Bök är som bortblåst. I alla fall nästan helt. Första morgonen efter sista kvällen så ignorerade han fullständigt när jag skulle ta på mig sockarna. Vilket i vanliga fall alltid har måstat ske med ofrivillig assistans från hans sida. Borta är tvånget att klättra i gardinerna. Eller duschdraperiet med för den delen. Inge mera desperat mjauande och springande upp och ner för trappan.

Det bästa av allt tycker nog Lisa är, att han har slutat upp med sina påfrestande totalt ouppskattade kärleksinviter.

Äntligen! Som Gert Fylking brukar säga.


~ L


så jävla ont i hjärtat.

dessa unga människor som frös ihjäl under skoterturen i  snöstormen på fjället i Norge. Då man har syskonbarn i den åldern. Och så mycket som jag älskar dom. Fastän dom inte alltid förstår det. Och tycker att jag är en besvärlig faster/moster. Men det skiter jag i. Dom Är Mitt Allt.

~ L

RSS 2.0